maj
Det är ändå ok när kroppen har den goda smaken att känna sig överansträngd när det ändå är lugna dagar efter ett lopp. Morgonjoggen igår blev inte som den var tänkt. Var inte skön alls. Vet inte exakt vad det är men under vänster skinka i benfästet känns det inte bra. Det blev knappt styrfart. Fast tog mig till en park, runt den, och hem. Kortare än vad det var tänkt men vill inte äventyra säsongens kommande utmaningar. Människorna som var på väg till sina jobb i det myllrande Guadalajara kan aldrig ha trott att det var något elitidrottare de mötte.
Guadalajara är en byggarbetsplats. Bokstavligen. Tydligen är ett tunnelbanesystem på väg att växa fram. Men om man bortser från detta. Färgglatt. Streetart. Låga hus. Många av dem koloniala. Matvagnar i gathörnen. Tacos såklart. Med de rätta tillbehören. Men ett hälsosamt folk. Nej. De ser inte sunda ut. Matutbudet speglar detta.
Vad skulle jag då göra åt min smärta. Jag frågade i hotellets reception om de kände till någon som utför sportmassage. På en dåligt kopierad karta markerades två pluppar. Jag promenerade iväg med den i handen. Nit på första stället. Fanns inget där. Andra stället som visade sig vara ett utbildningsinstitut för kiropraktik var stängt. Men om du i Guadalajara står still och ser villrådig ut, om endast för en sekund, så kommer någon vänlig själ fram och hjälper dig vidare. En kille surfade upp en ställe som enligt internet skulle utföra mina önskade tjänster. Tog mig dit.
I det moderna varuhus det enligt uppgift skulle ligga fanns inget. Gick in i nästa komplex. En gigantisk marknad med gångar som labyrinter. En tvålförsäljare förstod vad jag menade när jag sa massage och knådade mig teatraliskt på benen. Si si. Gå bara rakt genom marknaden till den öppna platsen så hittar du. Blommor. Kryddor. Kläder. Skor. Skolmaterial. Kvastar. Oändliga rader. Med gemensamma krafter hittade försäljarna vid den öppna platsen någon som förstod vad jag sökte. Ner en trappa. Färskt flådda djurhudar. Gristrynen. Undulater. En orkester där de ville att jag skulle vara med och spela trägurka med en pinne. Sådan man hade på dagis och i skolan. Avböjde, för jag var framme vid min destination. Massagekliniken.
En man i ett litet rum bakom ett duschdraperi med titthål. Staplade burkar med okänt innehåll. Dödskallar. Krucifix. Ormskinn. Rävsvansar. Kristna ikoner. På britsen låg något som såg ut som en ombyggd borrmaskin. Vad kunde gå fel. Om inte annat skulle det bli en upplevelse. Jag klädde av mig och hoppade upp på britsen. Häxdoktorn var redo att ta sig an mig.
Något starkt luktande och alkoholhaltigt smordes över baksidan på min kropp. Borrmaskinen sattes igång. Den hade en läderklädd grej på sig kändes det som. Vibrationer i hela kroppen. Avslappnande. Men fick kramp i ena foten. Sedan ny metod. Hammare och stenar på ryggen. Hamrandet kändes rätt planlöst. Lite vanlig massage på det. Jag hörde papper rivas och eld tändas. Koppning. Även den planlös enligt min visserligen helt oprofessionella bedömning. Efter det blev jag uppmanad att vända mig om. En ung pojke kom in och höll i mina fötter. Jag fick en handduk svept kring min hals. Sedan drog de i mig från båda håll. Aj. Det knäckte till i hela ryggen. Kunde pusta ut. Jag verkade intakt. Att få honom att förstå att jag ville ha riktig massage på ena baksidan var lönlöst. Men jag fick en dust till med borrmaskinen på det önskade stället. Om inte annat fick det väl musklerna att slappna av. Kunde inte göra det sämre. I slutet sittande på bristen plockade han fram en soyaflaska. Men det var inte soya i. Han demonstrerade. Jag skulle hälla den grönsvarta vätskan i händerna. Gnugga och sedan andas in tre gånger med händerna kupade runt ansiktet. Shit. Det var starkt. Hoppade till. Andra två inandningarna inte lika starka. Nu var jag klar. Han gav mig leende sitt kort och visade en inplastad artikel från 2009. Han på bild när han masserade en liten kille. Jag tackade för mig, betalade och letade mig ut bland flådda djur, kattungar och foppatofflor.
Gick till katedralen. Solen stod mitt på himlen. Lade mig på en bänk och chillade innan brorsan mötte upp. Vi satte oss på en uteservering och strövade sedan runt bland de fina byggnaderna i gamla stan. Gick in i katedralen. Glaskistor med plastdockor som representerade helgon eller andra betydelsefulla tidigare individer. Tittade in i spännande affärer. En hette alkohol 96. Där inne fanns bara plastflaskor i olika storlekar med vätska som säkerligen innehöll just detta.
Tog en taxi vidare till Tonala där det enligt uppgift skulle vara trevligt och finnas mycket inhemskt hantverk. Guadalajara består av 7 stadsdelar som är likt egna städer. Detta är en av dem och de 10 kilometrarna tog närmare en timme att åka på en väg som omöjligt kan ha varit den närmsta. Blev avsläppta vid en torg med en fin kyrka. Även den med fin och färgglad kupol likt de andra vi sett. Platsen kändes genuin och det var en lugn och skön stämning. Jag köpte tacos i ett stånd som kändes på riktigt. Guacamole och andra tillbehör i stora stenskålar. Kött som de hackade på plats till små, små bitar med en köttyxa. Den var gudomligt god. Stärkt gick vi vidare. Hittade en gata med enbart kitsch. Saker som verkligen ingen behöver. Rosa. Ljusblått. Inga kunder där. Vi var heller inte potentiella. Ett ställe sålde spargrisar och kopior av antika kolonner. Bara det. Intressant utbud. En annan kan du åka till om du vill köpa en julkrubba i naturlig storlek. Allt fanns där. Herdar. Får. Jesusbarn. Josef och Maria. Välj din egen unika design på installationen. I en butik kunde man köpa stora plastinsekter och små fontäner i form av aztekpyramider.
Vi tog bussen hem. För äventyrets skull. Det blev en vild fart på motorvägen där föraren kryssade mellan tankbilar och folkvagnsbubblor. Det finns väldigt många folkvagnsbubblor här. Fler än jag nånsin sett på samma gång. Många var på väg hem från jobb och skola. Någon klev på med en mindre trapp. Bussen släppte av folk. Familjer med små barn. Mitt på motorvägen mellan två filer. Tog en himla tid att åka. Plockade fram GPS:en. Nej detta var inte rätt håll längre. Klev av och tog taxi istället. Klockan var åtta. Kvällen var perfekt ljum. Vi var lite trötta. Köpte take away och gick hem. Tacos och sallad. Såklart. Utanför hotellet väntade folk på bussar. Precis som varje kväll i vårt kvarter. Häxdoktorns behandling hade nog varken gjort från eller till. En god natts sömn skulle nog vara mer helande.
#runforannie. Insamlingen är öppen maj ut. 100 dollar för varje kilometer. Tack för att ni hjälper mig att stödja forskningen till förmån för FOP: https://donate.ifopa.org/fundraiser/971554
Höstens äventyr dit du kan följa med går till Kroatien och Libanon. Läs mer på min hemsida:
www.loparaventyret.se
