Julens alla rundor

Om ni någonsin har undrat hur mycket folk som är ute och löper en julafton vid 18 har jag svaret. Inte någon. Det är inget folk ute överhuvudtaget. Förutom jag som tog en runda på några kilometer. Det enda livstecknet var i princip tomtens kläder som hängde på en lina i Knäppingsborg. Var det någon som fick besök av en naken tomte så vet ni var han blev av med kläderna. I Norrköping.

Juldagens morgon var kall. Vi var ändå några tappra som samlades vid Skvallertorget för ett långpass. Bland annat Fredrik Uhrbom som firade jul i Norrköping. Vi sprang ned till kanalen där jag hade med mig energipåfyllnad i form av skumtomtar till alla. När vi var tillbaka i stan hade vi tillryggalagt 34 km.

I lördags kom plötsligt snön och söndagens pass blev bitande kallt. Precis, notera att lördagen blev en vilodag. I femton minus startade vi vårt söndagspass med Tjalve. Vi var några stycken som sprang ned mot kanalen men när vi inte såg några spår i snön av de framför anade vi oråd. Lyckligt ovetande fick vi då ihop hela 33 kilometer. Jag brukar frysa om händerna när det blir under tio grader och skulle därför testa ett tips jag fått. Att ta på sig plasthandskar under fingervantarna. Jag tror jag hade missförstått när man ska använda detta trick. Jag gissar på att det funkar när det blåser eller inte är jättekallt för det blev inte alls skönt när kondensen frös till is och jag inte kände mina fingrar längre. Löste problemet genom att springa med händerna i brallorna en stund.

I måndags blev det ännu kallare. I femton minus sprang jag och Elmina 20 km i stan och över Ingelstad. Man tinar liksom inte upp under dagen när det är så kallt och kroppen färgas snyggt rosa. Men jag föredrar dessa förutsättningar hellre än runt nollan och snålblåst. På kvällen joggade Elin och jag 10 km på fina ställen och in på ett café. Tur att vi löpare är så trendiga att vi kan gå på lokal utan att byta om.

Idag genomfördes ett riktigt löparäventyr på hemmaplan. 05:48 tog vi tåget till Kimstad. Planen var att springa till Finspång. Helt enkelt bara för att. Vi visste inte exakt hur långt det skulle bli men gissningsvis 48 km efter en halvtaskig mätning på Eniro. Egentligen var det så att endast Jonas och Markus skulle springa mellan orterna men jag tyckte att deras vägval var sådär. Började skriva ned ett annat på en servett då Markus påpekar att det ju vore ännu bättre om jag kunde följa med och visade. Sagt och gjort. Första två timmarna blev med pannlampa genom Kimstad och förbi Gränsholm. Precis innan Vånga började solen gå upp, en flock dovhjortar korsade vår väg, och vi vek av mot Tolskepp. Jag hade en del mil i benen från dagarna innan och snömodden som bildas då temperaturen stiger upp mot plusgrader gjorde det hela tyngre. De otaliga backarna under de 10 kilometrarna fram till stora vägen krävde också de end el mental styrka. Men gårdarna var fina och det mesta blir vackert i snö. Det var inte mycket folk ute. Endast ett fåtal bilar och en tjej med en shetlandsponny i koppel. Vid stora vägen hade vi plötsligt endast 5 km kvar och trots att det blev ännu fler backar var humöret återigen på topp. Har dock sällan blivit så glad över att komma till Finspång.

Förra veckan räknade jag in 16 mil och denna ökas det till 18. Helt enligt plan och i ett behagligt tempo. Imorgon är det sista dagen på året. Det firar jag såklart med ett långpass. Bland annat.