maj
Löparfestival. Låter som ett härligt koncept, eller hur. En sådan gick av stapeln nu i helgen under dagarna tre. Platsen var Mundekulla i djupa smålandsskogarna. Ursprungsanledningen var att ägaren av denna plats och härliga anläggning, Martin från Schweiz, många gånger upplevt en tomhet innan, och särskilt efter ett motionslopp. Alla åker åt sina håll. Man blir ensam kvar i sin känsla efter ett genomfört race. Därför ville han skapa något annorlunda. En gemenskap. Förberedelser och härlig uppladdning innan, utmaning, och sedan njutning tillsammans efteråt. Något han verkligen lyckats med. Häng på och hör hur vi haft det.
Mitt tåg kom fram till Emmaboda 22:30 i torsdags och utan att ta mörkret i beräkning hade jag bestämt mig för att springa milen till min destination. Har jag bestämt mig för något genomför jag det och fram kom jag trots att även handen var svår att se när jag tog mig de sista tre kilometrarna på grusvägen. Att omgivningarna var fina misstänkte jag dock.
Att få sova en natt på en rofylld plats och utan barn. Vilken lyx. Fint att vara på plats även om jag hade missat torsdagen och den första kvällen av löpasamvaro. Nu hade jag kommit in i bubblan som denna helg verkligen innebar.
Ja man sover bra här. Det är tyst. Långt från stadens sus och dus. En mil rakt ut i skogen. Utvilad kom jag ned till frukosten som var anpassad efter oss löpare med lördagens kommande mål. Den följdes av yoga i ett av alla inspirerande utrymmen på anläggningen. Anpassad för löpare och ledd av proffsiga Annie Rüden. Ingen rast men ändå ro – dags för mig att hålla i ett pass löpning. Visst var det dagen innan ett race men tips, tricks och göra kroppen löpberedd funkar fint som uppladdning. Vi körde på en slinga i skogen med många spännande skyltar som lockade att svänga in vid. Teknik, några korta intervaller för att få i gång kroppen och en liten lekfull utmaning på slutet.
Efter lunch höll Coach Björn en workshop i andning med Wim Hof metoden. Den handlar inte om hur man andas under exempelvis löpning utan om hur man genom övningar kan bygga upp förmågan öka energin och förmågan till fysisk prestation. Jag blev överraskad hur coolt det kändes i kroppen. Fika och så ännu mer inspiration i form av en stund tillsammans med det schweiziska triathlonproffset Roy Hinnen. Maxad dag men i miljöer som gjorde att vi kände oss oerhört energiboostade.
Sedan var det jag som hade äran att få dela med mig av mitt löparäventyr och tips till andra om hur man hittar motivation och verktyg till att bli bättre löpare. Inne i cafét som är inrymt i en lada med gamla möbler. Vilken inramning. Lagom till middagen anslöt Björn och Klara. Familjen var komplett och de andra barnen var taggade på att Klara också skulle v ara med och leka vilket skedde ute på gräset efter middagen. Middagen som är vegetarisk och till stor del lagas av det som växer i trädgårdarna här. Kurragömma och kull innan kvällen avslutades med en konsert inne i cafét av en öländsk folkmusikartist. Hur mysigt som helst.
Så var det raceday och den har nog aldrig känts mer avslappnad. Jag och Björn skulle köra Glasriket Ultra 50 km vilket är en van distans för mig men första gången för honom. Nummerlappar, frukost och när vi gav oss av lämnades Klara på området i tryggt förvar med barnvakter. Banan som lagts i samarbete med Högby IF bjöd på en underbar tur i det småländska landskapet. Och ja, det var idylliskt där jag hade sprungit i mörkret på väg till Mundekulla. Röda stugor och hus. Ängar. Blommor. Sol. Gärdesgårdar. Stenmurar. Väldigt Bullerbylikt.
Jag var utrustad med gels och hade i övrigt tänkt förlita mig på de energistationer som fanns var 6:e kilometer med sportdryck från Umara samt vid Mundelkulla hemmagjorda energibars och elektrolytryck och bananer. Gick ut i ett ganska högt tempo längs de böljande vägarna där backarna kändes större och större ju längre vi kom. Kanske var det värmen som spelade hjärnan ett spratt, för varmt var det. I ett lopp likt detta blir det ensamt. Men jag hade sällskap en del av Jack Moy som berättade att han var artisten under kvällens after race konsert och nu var ute på sina första 50 km. Starkt. Vid ett tillfälle lyckades vi prata bort en skylt som visade vänster och skapade förvirring både för oss själva och arrangörerna. Detta var andra gången under denna helg jag vägrade gå in i en bil. I torsdags när jag blev erbjuden lift, och nu när vi hade sprungit fel. Sprang i stället tillbaka och hittade var felet låg, som låg hos oss, och så var vi ute på banan igen. Blev bara två kilometer extra, och vad är väl det under ett ultralopp. Tuggade på ensam resten av loppet och det med ledningen jag hade tagit redan från start. Sprang i mål som första person och var väldigt glad. Dels för att jag hade känt mig stark, dels för att Klara hade haft det så bra under dagen.
Jag kan säga er att det finns inget bättre ställe att vara i mål på. Idyllisk plats. Gick och badade med Klara i den lilla sjön. Hejade in Björn i mål. Han var trött, men hade genomfört sitt längsta lopp, och lockar inte denna långa distans finns dessutom kortare utmaningar – 5, 10 och 21 km vilka hade startat efter oss och nu kom ungefär lika in i mål. Sedan var det dags för barnens lopp. Men Klara var inte sugen. Hon var trött efter lek och bad så det blev en DNS. Gott så. Prisutdelning med vackra glas till de främsta så som verkligen passar sig mitt i glasriket. Middag. Konsert. Nu undrar ni vad det var för drag när sångaren varit ute på sitt längsta lopp. Men det är riktiga rockstars som springer ultra. Han och bandet var på G. Vi taggade med popcorn och lemonad. Barn och vuxna. Festivaldeltagare och folk inne från Emmaboda i publiken. Skogen tätt inpå panoramafönstren i lokalen. Magiskt avslut på en toppenhelg.
Vi ville inte riktigt åka hem. Ville vara kvar i bubblan. Martin hade uppnått det han ville med helgen. Något som inte bara är ett lopp. Ett sammanhang med energi, ny kunskap och gemenskap kring löpningen. På en plats han köpte spontant. För att han inte kunde låta bli. Nu förstår jag varför. Datumen för nästa år är redan satta. Save the dates 22-25 maj – då blir det Mundelkulla Running Festival igen – hoppas vi ses!
Vet du redan nu att du vill vara med? Om du mailar frida.sodermark@loparaventyret.se senast 1 juli har jag möjlighet att ge 25% early-bird-rabatt på startplats eller hela upplägget.
För er som vill löpa i en idyll innan dess – kolla in mitt eget lopp den 10 aug mellan matgårdar utanför Norrköping – Häv och Gräv VikboVändan
Att bo och äta på Mundelkulla går att göra året om! Kanske passar för ert nästa träningsläger? Dessutom oerhört coolt att boka boendet i 25 meter höga Eco Tower här på bilden!
—> Läs mer och boka här
