maj
I tisdags hämtade vi en hyrbil i Santiago och begav oss mot Argentina. Till byn vi skulle var det enligt GPS:en 3,5 timmars bilkörning. Så skulle det ha kunnat bli om inte gränskontrollen i detta land varit den sämsta i världen. I fyra timmar fick vi stå i bilkö. Fyra timmar. Tydligen hade det varit snöoväder dagen innan. Oklart om det berodde på detta. Bara gilla läget. Jag läste en bok under tiden. Kom fram till Uspallata när det redan var mörkt. Köpte en pizza på ett hak samtidigt som vi lekte med familjens två små barn. Kom till vårt hostel av lägre standard och planerade att äta pizza och kolla på film. Det blev ingen pizza. Ytan såg ut som lump man gör papper av vid handpapperstillverkning och den luktade kräks. Den fick ligga på toan och lukta. Under natten skällde alla byns hundar ikapp. Jag oroade mig för morgonens springtur.
Den blev ingen rolig historia. Efter 20 min kom en ilsken hund i turkos dräkt och satte av efter mig. Klarade mig oskadd. Sedan en stor vit läskig sak. Då funderade jag på att lifta tillbaka, men såg en människa komma på vägen och anslöt mig till henne. Sista biten hakade en rätt snabb hund på men den verkade ofarlig fast fick upp mitt tempo rejält. Pustade ut och åt frukost. Sedan begav vi oss upp i bergen. Upp i de mytomspunna Anderna. Vi körde vill ett ställe där bergen skiftade i sju färger, och därav namnet 7 Colorados. För mig gick det inte så bra till en början. Hamnade fel och tog mig varken åt höger, vänster, upp eller ned. Låg på magen och ville helst tjuta. Tog mig samman och hasade ned vilket resulterade i skrapsår på armar, ben och rumpan. Sedan gick vi en sväng in i dalen på en mer upptrampad led och åt mellis på en topp. Fin dag i solen. Brorsan tog bilen tillbaka och jag sprang. 18 km med inslag av intervaller. Bra träning nedför men lite svårare att få ned pulsen eftersom det blev från 2300m ned till 1800m.
I dessa regioner är det just nu höst vilket också märks i att det är off season i bergstrakterna. Få restauranger är öppna och höstlöven virvlade när vi åt hamburgare och glass på en uteservering. Besökte även det lokala casinot. Fanns bara spelautomater och oklart hur det fungerade. Tur då att vi bara hade 10 kr att spela bort. Somnade till en film och hundarnas skällande.
På torsdagens morgon lurade jag hundarna genom att springa på stora vägen. 8 kilometer i det tempot jag ska ha i tävlingen på söndag för att hinna mina planerade 50 kilometrar. 4:19min/km. Kändes fin. Sedan åkte vi tillbaka mot Chile. Vi planerade att hinna till Liverpoolmatchen som började på eftermiddagen. Sådant dåligt flow vi hade haft i gränskontrollen på ditvägen var ju omöjligt att drabbas av igen tänkte vi. När vi skulle ut ur landet behövde vi gå med våra pass och alla dokument till 5 olika diskar. Vi fick minst lika många stämplar. När vi sedan skulle köra ut var det ändå inte nog och mannen i kuren som inte talade ett ord engelska, det gör knappt någon, viftade bort oss till kanten för att vänta. Irriterande. Vi hade ett öråd. Vad kunde rimligtvis hända om vi bara drog. Säkert inget gissade vi. Så vi körde ned för de 28 kurvorna i serpentinvägen och fastnade i kön med alla tunga lastbilar innan vi var nere. Där var det en kontroll till. Vi förstod att det saknades något, men det enda vi förstod var ordet illegalt. Vi hade alltså vistats i Chile illegalt. Vi var tvungna att åka upp till gränskontrollen igen. Det tog sin tid. Bar gilla läget igen. Kanske skulle vi hinna till andra halvlek. Nu följde en halsbrytande bilfärd tillbaka till Santiago. Kom in på en dålig infartsled, bensinlampan hade börjat blinka och till slut pep den till och med. Inte bra. Pulsen var hög när vi kom in i en lång tunnel. Skulle vi klara det. Med några milliliter kvar i tanken hittade vi en mack och dessutom en pub som visade matchen. En halvtimme kvar. Lämnade kvar brorsan som fick se sitt lag vinna och åkte iväg för att lämna in bilen. Trodde att jag hade marginal. Det hade jag haft om jag inte missade biluthyrningen med ett kvarter och istället hamnade i Santiagos rusningstrafik. Det blev en timme med körande i bussfiler, mot enkelriktat och mot förbudsskyltar. Till slut pallade jag inte längre, parkerade på en trottoar och letade upp stället till fots. Sedan körde jag sista biten på en gångväg, noga med att inte skrapa bilen i den trånga passagen. Hann precis lämna in bilen då bilfirman lyckligtvis stängde en timme senare än vi trott. Gick till hotellet, mötte brorsan och fick ned dagens stressiga puls. Vi somnade tidigt för nu skulle nästa etapp på resan börja. Stadsliv i Santiago.
