apr
Dalarna. Ett ställe jag inte besökt alltför ofta. När jag var liten bodde dock mina kusiner i Siljansnäs. Där åkte vi bland annat nedför Granbergets slalombacke med längdskidor. Vill minnas att våra föräldrar tyckte det var onödigt att hyra slalomskidor när vi bara var där några timmar. Livsfarligt. Jag har även varit en helg i Avesta. Vi var där i samband med stadsfestivalen och då även ute på landet och gick någon slags danskurs i en loge. Senaste halvåret har det även blivit Mora några gånger. Först sprang jag Vasaloppet och lite oväntat blev det även en nio mil lång skidtur en natt för några veckor sedan. Men Dalarna har mer än så. De har Säter. En liten, liten stad. De som bor där kallar det i alla fall för en stad blev jag varse.
I Säter finns det ett centrum som är väldigt pittoreskt. Låga trähus likt Madickens gator där man tittar rakt in i folks vardagsrum. Vi började dock med en tur till Falun där vi åt indisk mat och provade öl som var bryggt i ett mikrobryggeri i en tonårings bastu. Ett väldigt gott sådant och trevligt häng innan vi checkade in i en charmig gammal lägenhet dit vi hade fått låna nyckeln.
På lördagens morgon var det dags för ett ultrapass. Först sprang jag genom Ugglebo och vidare till Backa där jag vände och ökade tempot. Precis som man gör om man ställer upp i Säters halvmarathon sista helgen i april. Tillbaka i Säter hade jag tillryggalagt 17 km och snittat 4:28 min/km. Nöjd över första delen av passet drog jag ned på tempot och fick sällskap samt professionell guidning av Tommy. Vi sprang förbi Säters sjukhus och fängelse i solskenet och rundade sjön Ljustern.
Innan vi var tillbaka i Säter sprang vi ett stycke genom Säterdalen. En slags naturskön canyon som i slutet innehöll en fäbod och en folkpark där bland annat Noise och Lasse Berghagen hade uppträtt. Efter passet som mätte 44 km gick vi till den lokala pizzerian som så passande hette Dalahästen och i menyn beskrev sina rätter som kulinariska sensationer. De skiljde sig dock föga från standardsortimentet på liknande hak runt om i landet. Efter mycket kaffedrickande och socialiserande runt om i stugorna hos diverse familjemedlemmar gick vi ut på stan för att köpa mat på kvällen. Jag trodde nästan vi hade missat något viktigt. Att människor hade utrymt staden på grund av något yttre hot. Kanske en zoombiattack eller liknande. Det var nämligen inte en människa utomhus. Förutom två stycken personer utanför den grekiska restaurangen.
Man får ge Säter och andra närliggande ställen att det är väldigt fint. Väldigt genuint på något sätt. Genuint svenskt. Jag kommer också från ett liknande ställe med avseende på tätortens storlek. Men i Skärbacka har vi inga timrade stugor i centrum. Knappt några röda och gamla hus överhuvudtaget. Dalarna är mysigt på något sätt. Idag sprang jag ett kortare pass på 14 km. Vägen ut genom Ugglebo har bubblat upp som en favoritväg och precis som dagen innan sprang jag ut, vände, och ökade tempot på vägen hem. Det blev ett bra kvalitetspass och den sista spiken i kistan. Sista spiken i kistan till att springa 100 snabba kilometrar i de tyska mästerskapen nästa helg. Jag är taggad.
För de som vill ut och resa men inte har Dalarna högst upp på listan över nya resmål kan jag rekommendera resan jag arrangerar till Slovenien i slutet på april. Där finns allt som finns i Säter. Men istället för Bispbergs klack får man alperna. Istället för Säterdalen får man Postonja, världens näst största grottsystem. Istället för kyrkan i centrum får man Predjana slott, et av världens mest spektakulära där det sitter fast inhugget i en klippa. Istället för timrade hus målade med Falu rödfärg får man ett litet genuint alphotell för en natt. Istället för sjön Ljustern får man sjön Bled med sin lilla ö med en pittoresk kyrka på. Istället för grannstaden Borlänge får man shopping och kultur i Ljubljana. Istället för att äta på Dalahästen får man äta på slovensk restaurang med efterföljande vinprovning. Istället för att springa ensamma till Backa får ni springa med mig på spännande ställen som er personliga tränare.
