aug
På onsdagens morgon var jag så pass bra i halsen att jag kunde ge mig ut på ett distanspass innan frukost i Carcassonne. Jag befann mig alltså i Frankrike och det senaste dygnets resande hade baserats på kompisar tips på Facebook som hade fått styra min kos. Avignon, Nimes och Carcassonne vilket det sista jag kom till när det hade blivit mörkt dagen innan. Jag sprang längs floden och ut på landet. Min plan var att få en fin utsikt över gamla staden som i detta fall är helt omringad av ett fästningsverk med dubbla murar som började byggas redan under romartiden. En gigantisk borg och innanför dess murar hade jag sovit gott. Jag kom till en by och in på privat mark. Ett högt stängsel hindrade mig inte att komma upp till en plats där utsikten över landskapet gav lön för klättringen.
Efter frukosten gick jag runt lite inne i borgen. En port som ledde till en trappa upp på muren stod öppen och jag gick såklart upp och tittade på utsikten över katedralen. Visade sig sedan när jag gick vidare att jag hade sparat 10 Euro som detta tydligen kostade. Det bästa med att vara uppe tidigt på mornarna när man reser är att man får staden och omgivningarna för sig själv. Hur turistigt ett ställe än är så märks det inte vid sex på morgonen. När jag nu gick till centrum mötte jag strömmen av alla som skulle besöka borgen, trängas och köpa souvenirer. Sedan liftade jag de 60 kilometrarna till Foix. Det blev med en far och hans son som skulle paraglida i Pyrenéerna. De var väldigt exalterade över detta faktum och hade all utrustning i bagaget. Pappan var dessutom glad över att hans son som varit i Berlin en månad för att bli bättre på engelska fick slipa på sina kunskaper. I Foix fanns det ytterligare en borg högt uppe på en klippa men mätt på medeltiden och borgar åt jag endast lunch och strosade lite. Jag kan även meddela att det inte är någon myt att fransmän springer runt med baguetter i handen i tid och otid. Sedan liftade jag vidare. Först kom jag endast ett kort stycke men efter att ha blivit avsläppt i en rondell hann jag inte ens sträcka ut tummen innan en kille plockade upp mig. Han skulle till Barcelona och partaja med sina vänner och ville absolut vara min guide när jag kom dit. Skulle såklart aldrig hända men den informationen undanhöll jag honom. Vägen till Barcelona går över Andorra och det var dit jag skulle. I det lilla furstendömet Andorra med sina dryga 79000 invånare finns det mycket berg och billiga cigaretter, sprit och parfym. Jag skulle dit för bergen. Han tog den vägen för att köpa cigaretter. Men man får inte köpa hur mycket som helst och det är många poliser ute på vägarna. Efter inköpet stannade han och stoppade två av limporna i motorhuven och kort därefter var vi framme i den lilla staden La Massana där jag hade bokat mitt hostel och han åkte vidare till festen i Barcelona. I Andorra handlar väldigt mycket om skidåkning och alla ställen är skidorter. Mitt hostel var en mysig skilodge med en härlig trädgård med bergen som panorama. Det panoramat är dock svårt att undvika i Andorra, för det är grönklädda berg i alla riktningar. Här skulle jag stanna två nätter och var nöjd över den insikten.
På torsdagens morgon åt jag frukost och sedan gav jag mig ut på en runda i bergen. Tjejen på mitt hostel hade kvällen innan beskrivit en runda, visat bilder på Google earth och skrivit ner namn på platser så att jag skulle hitta. Jag sa att jag ville ha en runda med så lite stigning som möjligt och denna skulle enligt henne till och med ha flacka partier. Perfekt. Tog med en frukt, en flaska vatten och ett litet paket russin. Först var det 7 km uppför men jag hade de där flacka partierna i tankarna. Jag kom fram till Pal där det till min förvåning fanns ett upplåsbart lekland, men det var folktomt och kändes nästan surrealistiskt på toppen av skidbacken. Där fanns också en cykelpark för MTB där folk redan var igång. De åkte upp i liften med sina cyklar och åkte sedan rakt nedför backen. Såg rent livsfarligt ut och något jag aldrig skulle utsätta mig för. Men de hade skydd på sig. På magen och ryggen som gjorde att de såg ut som sköldpaddor. Jag fortsatte uppåt och hoppades att det snart skulle bli platt. Kanske hade tjejen syftat på någon kam jag skulle springa på när hon menade platt. Jag såg ingen kam utan fortsatte ned mot dammen jag hade sett på Google earth dagen innan. Ned betydde att jag fick springa upp sedan igen. Och ännu mer upp. Men är man envis så är man. Ser jag en topp ska jag upp för den. Det blev jogg varvat med gång innan jag var uppe på 2570 meter.
Jag tog först samma väg tillbaka till Pal. Längs vägen fanns den en kall källa och i det uppblåsbara leklandet var det nu fullt av barn. Dessutom ännu fler turtles på cyklar som rasade ner för berget trötta på livet. Istället för skogsvägen tog jag asfalten tillbaka. Eftersom bilar åker där blir det såklart längre och detta innebar 60 min asfaltslöpning nedför. Perfekt träning inför Comrades. Väl nere mötte jag en del cyklister på väg upp. Kunde inte annat än lida med dem. När jag kom tillbaka efter över fyra timmar och 33 km var jag både hungrig och sliten i benen men hade haft en fantastiskt fin tur. Resten av dagen spenderades i trädgården med att läsa bok. Trädgården med bäddade sängar, liggstolar, barnmöbler, fruktträd, papperstranor i girlanger och skön musik. Sedan de där bergen att titta på. Jag hade en väldigt skön eftermiddag och kväll i solen.
På fredagens morgon gav jag mig ut på en kortare runda innan frukost, men det var tungt. Framsida lår hade inte återhämtat sig men jag kämpade på en timme innan jag belönade mig med frukost. Jag gick sedan ned till stan för att lifta till Barcelona. Det gick sådär, tog lång tid innan någon stannade. Då visade det sig dessutom att jag stod på fel sida av gatan. Efter en stund blev jag upplockad av ett medelålders par i en racerbil. De skulle bara till huvudstaden, Andorra de Valle, men släppte av mig i riktning Spanien. Där fick jag lift av en man till Barcelona. Landskapet var torrare än i Frankrike och vi passerade fina turkosa vattendrag och även spännande bergsformationer. Till Barcelona var det ungefär 20 mil. 20 mil är långt om man inte förstår varandra. Mannen i bilen ville inte riktigt inse det, och mina knappa spanskakunskaper räckte inte långt. Han babblade på, jag sa att jag inte förstod och till slut tog jag upp min bok.
Framme i staden blev jag avsläppt i hamnen där han skulle jobba. Jag har varit i denna fina och spännande stad förut så mitt fokus var att hitta mitt hostel och chilla först. Jag gick förbi Columbusstatyn och vek av in på La Rambla, paradgatan. Gick uppför den och letade vidare efter stället där jag skulle bo. Efter en timme var jag framme och insåg att detta är en stor stad. Gick direkt upp på takterrassen där det även fanns en liten pool. Jag satte mig vid den och läste min bok. I poolen var även tre tyskar i 20-årsåldern. En av dem hade en pappkrona från Burger King på huvudet. Det var hans som för tillfället var kung i sällskapet. Hur man kunde överta den titeln och mycket annat fick jag höra där jag satt vid poolkanten. Samtidigt som de blåste såpbubblor och rökte vattenpipa med tveksamt innehåll efter att de hade hettat upp kolet som behövs för ändamålet på sitt campingkök. Att jag förstod allt de pratade om var såklart inget jag avslöjade. Vid halv sju hade det blivit lite svalare och jag gav mig ut på en stadsjogging. Sist var jag aldrig vid Park Guell och dit sprang jag först. Den fantasiskapelse till park som är en av de otaliga saker som Gaudi lämnat efter sig i Barcelona. På vägen ned från kullen sprang jag förbi Sagrada Familia, kyrkan som är ritad av Gaudi och aldrig blir klar. En osannolik skapelse med dess tusentals detaljer utanpå och inuti. Efter detta hade jag redan varit ute och sprungit 90 min och köpte mat som jag tog med mig till mitt hostel. Även Barcelonas nattliv fick klara sig utan mig. Den uppgiften tog de svenska killarna och brittiska flickorna som bodde i mitt rum för laget istället. När de gick ut för natten somnade jag och när min klocka ringde vid halv sex kom de precis hem. Bra timing.
För er som vill följa med mig på äventyr går det fortfarande att boka in sig på höstens resa. Löparäventyret åker till Montenegro 24-29 oktober. Det blir träning, kultur, äventyr och njutning i fina miljöer i bergen och vid havet. För de som vill kan man även tävla 5km/10km/21km/42km i Podgorica. Anmälan och info på: www.loparaventyret.se
