VikboVändan upplaga 3.0

Oändligt långa komihåglappar. Mina. Elminas. I telefonen. På datorn. På papperslappar. Man tror att det blir färre saker när man har rutin. Men så är det inte. Vi måste ha koll på allt. Det är också väldigt kul att ha koll på allt. För detta är vårt lopp. VikboVändan. Något vi har skapat och är oerhört glada att så många vill komma för att springa eller cykla. Det gäller att ha is i magen. I juni såg det tunt ut i anmälningslistan. Men jag visste av erfarenhet att det brakar loss närmare aktuellt datum. Det gjorde det. Tisdagen samma vecka hade 105 stycken anmält sig. Fler än vi hade haft året innan. Jippi. Skyltar. Russin. Godis. Trädgårdsbord. Saxar. Tejp. Koner. Priser. Bullar. Påsar. Telefonsamtal. På onsdagen när vi var ute på Vikbolandet hade vi koll på nästan allt.

Så blev det lördag. Tidig morgon. Regn. Men det sitter mest i huvudet. Sådant kan man tänka bort. Vi bestämde oss för att väderleksrapporten skulle leverera sol som det var sagt. Satte upp skyltar. Körde ut saker till energistationerna. Vid sju spöregnade det. Men bättre då än under dagen. Bil hade vi fått låna från Hedin bil i Norrköping. En Opel Insignia. Den löste våra logistikproblem. Den verkade även som folket i bygdens väckarklocka. Började liksom tuta varje gång vi startade den. Men en dröm att köra och vi fick plats med mycket grejer. Vattendunkar. Flaggor, västar och bananer. Och en påse leksaker. De var från Lekia och skulle vara till vår fiskdamm. Någonstans i påsen långt därunder låg en talande docka. Den sa något som lät som No shit. Hela tiden. Hade ingen tid att leta upp den. Det fick vara. Kanske skönt för berörd förälder att batterierna nästan skulle vara slut när fiskdammen öppnade. Vi insåg att det blev brått. Startområdet skulle byggas. No shit. Framme vid ICA i Östra Husby fanns fortfarande saker kvar i bilen. Vi hade glömt en energistation. No shit. Tur att vi var två. Elmina fick ta bilen dit. Jag hämtade bord och stolar och installerade ett sekretariat i tältet som vår klippa Bosse på ICA hade satt upp innan. Nu kunde deltagarna komma. Det hade slutat regna. Perfekt väder. Puh.

Så fort det känns lugnt infinner sig känslan av att man kanske har glömt något eller borde göra något. Men årets förberedelser hade varit noggranna. Vi hade koll. Tredje året och lite mer rutin. Plus att vi hade fler människor till vår hjälp. I år skulle vi inte göra allt. I synnerhet inte sitta och räkna deltagarnas tider manuellt. Vilken stress. Man blir inte sitt bästa då. Nu hade vi glädjen och tiden att kunna välkomna våra deltagare. De som hade kommit till oss. De som gör att allt jobb är värt det. Små barn. Stora barn. Tjejer. Killar. Mammor. Pappor. Morföräldrar. Farföräldrar. Kompisar. Damer. Herrar. Från regionen och andra ställen runt om i landet. En av våra sponsorer AverageJoe som skulle instagramma under loppet. Denna dag var de på Vikbolandet.

Det börjar med barnloppet. 700m för de lite mindre barnen och 1400m för de större. Man får välja. Vi har ingen åldersgräns. Alla kan vara med. Hoppade igång första starten. Sedan iväg. Diego var snabbast i det korta loppet. Alla gjorde en bra insats. De flesta glada över sin insats. Några ledsna. Inte över sin prestation. Nog mer för att det kan vara lite läskigt. Mycket känslor inblandade även på dessa korta distanser. Men det går bra. Man kan springa med en vuxen. Nästa start. Två varv. Sofia från Tjalve IF var snabbast över mållinjen för tredje året i rad. Roligt att deltagarna kommer till oss år efter år. Alla får medalj. Sedan går barnen till ICA och visar den vilket genererar en bägare glass från Sänkdalens gård.

Vilken ära att få ha morgondagens stjärnor med i vårt lopp. Sofia Skuthälla vår obesegrade vinnare genom åren med småbröder. Alla från Tjalve IF Norrköping.

Vid halv tolv var det dags för huvudsträckan. Förväntan. Lite nervositet. Glada miner. Pepp. 43 kilometer i fin miljö mellan Vikbolandets matproducerande gårdar. Ett unikt lopp. En unik upplevelse. Först gav sig löparna iväg. Bredden är stor. Flera snabbisar. Några som gör sin första mara. Somliga som hade sprungit 30 st redan i år. Andra som deltagit i upp emot 200 runt om i världen. Nu var de här. En nummerlapp var inte uthämtad. Killen kom 10 minuter efter starten. Ingen fara. Bara att springa ikapp. Man har lång tid på sig. Sedan cyklisterna. Väldigt blandade åldrar. Några små barn i kärra. Racercyklar. Cykelkorgar. Vi hade även två deltagare på skike. En hybrid mellan rullskidor och inlines fast med broms. De fick en egen start. Ivägflaggade av några barn. Lugnet lade sig över startområdet. Efter 40 min. Två cyklister som ser redo ut för start. De hade missat tiden. Inga problem. Efteranmälning ordnas snabbt. De gav sig också iväg.

Tjoho. 43 härliga kilometrar. Vilken grej.
Cykelhäng på landet.

Vi fick lite rapporter under tiden. Någon hade fått punka. Det löste sig. Följebilen, elbilen från Apptek, försökte pumpa däcket. Det gick inte. Men en ny cykel blev utkörd. Förresten, det var inte Appteks bil. Elfirman, som även låter deltagarna duscha i deras hus, hade sålt den till en man som heter Göran tillsammans med hinten om att den brukar åka sist i VikboVändan. Så bilen och Göran var med även i år för att ha koll på slutet av startfältet.

Vid 4 km. En dunk vatten i diket. Självservering. 8,5 km. Kuddby Power, en av våra huvudsponsorer, delade bokstavligen med sig av energi vid svängen in mot Kuddby. Mina chokladbollar. Hembryggd öl från Gisselö gårdsbryggeri. Wow. 13 km. Vid Hageby gård. Godis. Sportdryck. 16 km. Elminas bullar. Saft. 19 km. Rödbetsjuice och annan dryck från . Läskande. Prestationshöjande. 22 km. Blandad energi. Glada tillrop. Flaggvakter från Kättinge IF. 24,5 km. Vikbolandsstruts. Coola möten med djuren. Korv. Läckerheter. Vändpunkt. Heja på de andra deltagarna. 29,5 km. Visätter kalkongård. Pussa på alpackor. Kalkondelikatesser. 35 km. Glass från Sänkdalens gård. Inte långt kvar. Leta efter röda pilar. Inte missa något. En bit på stig. Går bra att leda cykeln några hundra meter vid behov. Tåby hembygdsförening leder deltagarna säkert över väg 206. 39,5 km. Valla gårdsmejeri. Liten uppförsbacke. Svalka från vattenslangen. Getter. Deras prisbelönta ost. Alla hejar. Vilka funktionärer vi har längs sträckan. Pepp. Sista biten kvar. Björkekinds hembygdsförening visar vägen in i Östra Husby. Förbi ICA. Framme. Mätta. Glada. Glädjen smittar av sig på oss. Vi vill också vara med ute på sträckan. Kanske, kanske något år längre fram.

Milton hänger med Milton vid Visätters kalkongård.

Istället för medalj. En persbärs från Gisselö eller korv från Vikbolandsstruts. Kuddby IF grillade korv åt deltagarna. ICA Östra Husby bjöd på kalaset. Ingen ska gå hem hungrig. Man måste fylla på med energi. Först en cyklist in i mål. Håkan Ljungberg. Följd av några till. Lina Skandevall. Första cykeldam. Irriterad. Det hade blivit punka. Tur då att man då kan få hjälp av trevliga medcyklister. Anna Helgesson första löpande dam i mål. Daniel Henriksson. Han vann för tredje året i rad. De hade inte bara fått en härlig runda utan även ett par nya löparskor från Salming. Men många lottade priser på startnumren åt alla. Fiskdamm för barn. Cyklar fästes på bilar. Löparskor byttes till flipflops. Några cyklade vidare vägen in till stan. Somliga tog bussen. Jag och Elmina skulle dra vidare på grillfest. Vi tog med varsin överbliven persbärs. Nu skulle det firas. 126 personer hade tillryggalagt 43 km. 29 barn hade deltagit i det mindre loppet. De korvgrillande killarna som även hade hand om fiskdammen hade strategiskt valt ut den första fångsten. Den talande gubben. No shit. Batterierna var inte slut.

Och våra, mina och Elminas batterier, hade definitivt laddats på. Med massor av ny energi. Från våra fantastiska deltagare. Gårdarna längs sträckan. Härliga funktionärer och samarbetspartners. Det är redan bestämt. Den 11 augusti 2018 kör vi igen. Med massor av energi och nya spännande överraskningar. Hoppas du blir med.

Se den fina filmen från VikboVändan 2017 och tagga inför nästa år:-)

Elminas bloggande om loppet.

Annas bloggande om loppet. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *