Jubileumsvecka

Förra veckan sprang jag min första mil. Den här veckan var första gången jag var på Tjalves träning. Om några veckor springer jag Höstmilen för första gången. På nyårsafton springer jag mitt första långpass. Om åtta månader springer jag mitt första marathon.

Detta är nästan sant, bara det att allt detta hände för exakt tio år sedan. Av en slump. Vi skulle springa Höstmilen med jobbet. Jag hade aldrig sprungit en mil innan. Tänkte att det vore bra att testa innan tävlingen med nummerlapp på bröstet. Efter rundan träffade jag två löpare vid cykelstället. De undrade vilken klubb jag var med i. Klubb. Sådana var ju för elitlöpare och folk i tights. Jag hade inga tights. Men de sa att jag kunde komma och springa med Tjalve. Eftersom jag gillar utmaningar vågade jag gå dit med en kompis. Det var riktigt kul att springa backar i slutet av femmans spår i Vrinnevi. Jag fick många nya kompisar. Jag kom att kalla dem min Tjalvefamilj. Vi gjorde massa roliga saker ihop förutom att springa. Men en del av dem skulle springa marathon. Jag visste hur långt det var men det hade aldrig funnits på kartan att själv genomföra ett. På våren köpte jag en startplats på blocket. Kunde de så kunde jag. Det gick rätt bra. Jag var fast.

Numera lever jag på synergieffekterna av löpning brukar jag säga. Jag har blivit en livsstilslöpare och har startat företaget Löparäventyret AB för att jag vill nå ut med min kunskap och energi till andra. Jag är så himla glad att allt detta hände för att jag vågade gå till Tjalve. Jag kan inte nog uttrycka hur mycket de har betytt för mig och jag skulle kunna skriva en hel uppsats om allt som hänt på dessa tio år. Att ha kommit till VM, bara en sådan sak.

Nu är det alltså jubileumsvecka och på lördagar firar man. Därför passade det utmärkt att fira med ett ultralopp idag. Jag är ju ultralöpare numera. Då är det trevligt att springa ett mysigt sådant. Ni vet ett litet hemtrevligt lopp. Ett sådant är Holaveden ultra som går mellan Gränna och Tranås. Jag har vunnit det tidigare och visste att det skulle bli en härlig dag i skogen. Solen strålade från en klarblå himmel och höstfärgerna sprakade. Sprakade lite för bra eftersom man skulle följa orangea markeringar. Jag var först upp till spurtpriset vid tornet, dryga tre kilometer rakt upp i himlen och det värsta var gjort trodde jag. Men om man är stelopererad efter att ha sprungit en relativt snabb mara sex dagar innan kan även den minsta pinne kännas som ett hinder. Men allt detta gjorde inget i sammanhanget. Sträckan är bedårande fin med stigar, snår, fina stugor, kor, flugsvamp, hagar, grusvägar och en skylt med varning för elefanter. Dessutom energistationer med bra godis, annat gott och trevliga funktionärer. Jag kom in som tvåa och efter loppet blev man serverad mat i solen. Ni förstår ju vilket bra firande det blev.

Nuförtiden gör jag precis det jag vill. Alla har ett val och jag har valt detta liv. Man blir bäst om man väljer det man trivs med. Jag är glad att jag har möjligheten att leva på detta vis och tacksam för alla jag har omkring mig som ger energi. Klubben, vänner, familjen och de som följer mina äventyr på sociala medier och som jag träffar i olika sammanhang. Dessutom är jag glad över att jag har sponsorer som stöttar och hjälper mig ta hand om mig själv. Broadway konditori där jag får äta, ICA Klockaretorpet där jag får handla, Helhetshälsan där jag får massage, Salming som ger mig skor och kläder och Hud & Hälsa som tar hand om min hud.

Jag älskar inte bara löpning. Jag har alltid älskat böcker. Jag läser otroligt mycket. Jag ville alltid skriva något eget. I år gav jag ut min bok ORKA! Träning och äventyr i vardagen. Nu är min andra bok på väg.

Jag älskar även att resa. Att äventyra. Jag samlar på länder. Förra helgen var jag i Polen och om några veckor ger vi oss iväg på en spännande resa till Kurdistan dit alla kan följa med. Det finns två platser kvar i skrivande stund. Äventyret finns också i vardagen. Överallt. Om man ser möjligheterna och tar till vara de chanser som ges. De små detaljerna i vardagen kan bli jättespännande, roliga och värdefulla.

Dessa saker är mina passioner. Löpning, äventyr och böcker. När jag kan kombinera dessa trivs jag som allra bäst och jag har skapat förutsättningar där detta sker ofta.

Återigen, jag skulle kunna skriva ned roliga, utmanade och spännande saker som hänt under dessa 10 år och det skulle inte finnas något slut. Jag samlar på upplevelser, det är de som gör livet rikt. Men idag firar jag istället med att starta en youtubekanal där man kan följa Löparäventyrets framtida händelser istället. Blicka framåt, och se till att leva din egen dröm, vi ses därute.

Klicka här för att komma till YouTubekanalen

dscn3958
Innan starten i Höstmilen 2006. Bomullstischa och några slags gympabyxor. Hur gick det då. En sextondeplats på dryga 52 min. Måste man vara nöjd med under en 10,6 km lång kuperad skogsrunda. Det fanns potential. Elin på bilden är hon som jag hakade på till Tjalve, det var hon som egentligen skulle börja.
Trots allt jag har sprungit dessa år. VM. Comrades. Otaliga maror och brödrostlopp. I Sverige och utomlands. Trots detta så är ett pers i Broarna runt nästan mest värt. Nästa år under 19 min.
Trots allt jag har sprungit dessa år. VM. Comrades. Otaliga maror och brödrostlopp. I Sverige och utomlands. Trots detta så är ett pers i Broarna runt nästan mest värt. Nästa år under 19 min.
En helt vanlig dag i mitt Löparäventyr som fortsätter i Sverige och i världen varje dag. Istanbul 2013.
En helt vanlig dag i mitt Löparäventyr som fortsätter i Sverige och i världen varje dag. Istanbul 2013.
Delar av Tjalvefamiljen. September 2016. 
Delar av Tjalvefamiljen. September 2016.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *