Hur man kokar soppa, gör en kaka och bakar bröd utan tid

En del tänker att om man inte har tid skippar man vissa saker. Jag tänker tvärt om. Det kanske finns något mer man kan hinna på ingen tid alls. Och det går. Om man planerar noga.

Klockan 18:00 i söndags skulle det serveras soppa, hembakat bröd och kaka till sju tjejer hemma hos mig. Innan dess hade jag lite annat att stå i.

På fredagens eftermiddag sprang jag in i affären på vägen hem från en löprunda i skogen. Jag hade sprungit MTB-spåret extra snabbt denna dag. Koncentrationen över stock och sten gjorde dock att jag efter att ha slappnat av ramlade handlöst på den platta vägen. Skrapsår blöder. Blöder mycket. Det vill inte sluta blöda. Till slut stoppade jag det med toapapper och några gamla reklamplåster jag hittade i ett skåp. Varvade påklädning med att hacka nötter och blanda de torra ingredienserna till en äppelkaka i en skål. Hann inte riktigt fixa håret, det fick torka på vägen. När jag hade tagit på mig jackan och skorna målade jag naglarna och klev ut genom dörren. De fick också torka medan jag cyklade ned på stan. Där träffade jag tjejerna för en länge efterlängtad middag. Den gick vidare för en drink och sedan till en klubb där vi skulle lyssna på ett band. De heter Elweroth, är från Skärblacka och låter typ som Winnerbäck. Faktum är att sångaren nästan ser ut som Winnerbäck. Frågan är egentligen vem som skulle gå vinnande ur kampen om vem som verkligen är Lasse. Mycket oklart utfall. Konserten var grymt bra. Jag var alldeles för sugen på att göra en helkväll av detta men klockan ett var det ändå dags att cykla hem. Jag packade min väska. Kokade ett ägg. Hällde fil i en burk. Müsli i en annan burk. Bredde några mackor. Sedan rörde jag ihop de torra ingredienserna till brödet jag skulle baka. Jag drack en resorb. Sen somnade jag.

Denna vurpa var inte med i tidsplanen.
Denna vurpa var inte med i tidsplanen.

Klockan 07:00 ringde klockan. Klockan 07:20 stod jag påklädd nere vid Skvallertorget för att åka mot Stockholm och Sörmlands Ultramarathon. Sådan tur då att frukosten redan var förberedd. Det var minusgrader men såg ändå ut att kunna bli en fin dag. Vi tänkte att det inte var någon idé att stå och frysa i starten. Många andra hade tänkt som oss vilket resulterade i att de fick flytta fram starten eftersom alla 300 löpare tänkte hämta ut nummerlapparna i sista stund. Vi stod i solen som värmde något men till och med jag tog en underställströja under linnet eftersom det var frost på gräsmattan. Till slut fick vi ge oss iväg på banan som går på eljjusspår, stig och grusvägar. Stig som stundtals är väldigt teknisk. Årets uteblivna stigträning gjorde sig påmind. Det gick inte snabbt. Men på vägarna hade jag bra fart. Sedan kom folk ikapp igen i skogen. Det blev som ett intervallpass. Det roliga var att en kille sa till mig att han tyckte synd om mig som hade sprungit så fel. Saken var bara den att jag inte hade sprungit fel. Jag hade bara sprungit så långsamt. Efter 40 kom hade jag ändå hämtat upp min position från sjunde till tredje plats och hade som mål att inte springa så mycket långsammare än året innan i alla fall. Då ramlade jag för andra dagen i rad. På platt mark. Borstade av kläderna, konstaterade att det skulle bli fler skrubbsår och sprang vidare med något ömmande tår. Tydligen lite förvirrad för ganska snart insåg jag att det inte var några snitslar längre. Ytterligare en löpare kom efter och konstaterade att vi hamnat fel men att den riktiga banan löpte parallellt med oss. Vi beslutade oss för att fortsätta ute i Jordbro industriområde eftersom vi inte visste var vi sprungit fel. En hundägare förklarade vägen till Rudans sportområde där målet var. Vi kom in på elljusspåret som var sista etappen för dagen och såg andra löpare. Men jag hade för mig att man skulle springa förbi någon stuga. Den stugan hade jag inte sett. Fortsatte ändå och tänkte att jag ändå kanske skulle få ihop rätt antal kilometrar. Sprang och funderade på hur irriterande det skulle vara om man hade åkt till Stockholm och sedan blir diskad efter 47 km löpning. En man peppade mig och sa att det inte var långt kvar till mål. Det ville jag inte höra. Jag ville att det skulle vara längre. Min irritation tolkade han som trötthet och när jag sa att jag sprungit fel sa han att jag visst var på rätt väg. Vi förstod inte varandra och strax var jag vid målet. Jag gick fram och sa att de nog fick diska mig. Men det där med längd på loppet var tydligen inte så noga och att jag hade varit i Jordbro bedömde de som en omväg. Klockan visade dock dryga kilometern för kort. Men jag hade varit ärlig och fyran kom ändå åtta minuter efter mig, så då kunde jag slappna av. Jag var inte diskad, hade inte snott någons placering och dessutom hade fantastiska Kajsa slagit banrekord och hade de söta tvillingarna runt om sig på marken. Efter duschen fick man äta hur många mackor man ville och muggar med smågodis. När sista kompis var i mål bredde jag mackor som fick ätas i bilen hem till Norrköping, för annars hade schemat spruckit.

Eftersom jag körde bilen tog jag mig friheten att åka ända fram till min dörr innan jag lämnade över bilnycklarna. Jag var duschad men bytte om till partyoutfit, plockade fram dukningen till morgondagen, städade toaletten och hackade lök och paprika som jag lade i en burk. Bytte innehåll i väskan och förberedde kommande dags utflykt. Detta tog inte många minuter och sedan var jag snabbt nere på Broadway och mötte upp kompisarna för en öl innan vi gick till festen som vi hade väntat på i 20 år. Detta faktum hade vi ingen aning om när vi hängde på klubben Otten med början under vår gymnasietid men vi skulle inse att denna kväll kom att kännas precis som förr. Samma folk. Samma mat. Samma alkoholintag. Nästan samma lokal. Jag hade så himla kul. En av höjdpunkterna var när vi råkade stå på rätt plats vid rätt tidpunkt. När de behövde några frivilliga till att åka limousine på stadens gator. I Norrköping åker man inte förbi flashiga adresser som Stureplan, utan vi skulle till Nya Rådstugugatan. Vi fick skumpa och där klev Christoffer Nyman som spelar i framgångsrika IFK in i bilen och gav oss biljetter till nästa hemmamatch. Vi fick även 500 kr som vi fick satsa på vilket spel och dobbel som helst.  Dessutom drinkbiljetter som jag personligen inte alls var i behov av. Festen fortsatte hela natten med dans och många kära återseenden. Klockan 04:00 var jag hemma. Efter en nattmacka var det verkligen sovdags.

Klockan 08:15 ringde klockan. Det var en slagen hjälte som åt frukost och gick ned till Skvallertorget för att åka ut till Tjalves stuga i Simonstorp. Där skulle vi springa långpass som sig bör på en söndag. Men jag följde endast med för att elda. De andra gav sig iväg, jag tände en eld, och lade mig sedan för att vila. En fin dag som denna ska man ut i skogen och inte ligga hemma, oavsett hur sliten man är. Det är bara att bita ihop. I strålande sol grillade vi sedan korv och åt bullar vilket kan göra den tröttaste pigg. Var sedan hemma och vände en halvtimme då jag duschade av mig röklukten och satte degen till brödet. Sedan gick jag på bio.

Hur trött man är kan man inte missa årets bästa söndagspass, alla kategorier. Även om man endast är kapabel att elda. Men det fixade jag å andra sidan galant.
Hur trött man är kan man inte missa årets bästa söndagspass, alla kategorier. Även om man endast är kapabel att elda. Men det fixade jag å andra sidan galant.
Förra veckan var det filmfestival i Norrköping. Då vill man se mycket film. Vi såg sju stycken av väldigt blandad karaktär. Människor som fångats i sekter och japansk mangafilmatisering där en skolklass hade till uppgift att mörda deras gulal utomjording till lärare.  Söndagsfilmen blev ett relationsdrama med fantastiska skådespelare.
Förra veckan var det filmfestival i Norrköping. Då vill man se mycket film. Vi såg sju stycken av väldigt blandad karaktär. Människor som fångats i sekter och japansk mangafilmatisering där en skolklass hade till uppgift att mörda deras gulal utomjording till lärare.  Söndagsfilmen blev ett relationsdrama med fantastiska skådespelare.

När jag kom hem hade jag en timme på mig. Bakade ut brödet för jäsning. Kokade kycklingsoppa. Gjorde en äppelkaka. Gräddade brödet. Tände ljus och gjorde mysigt. Vid 18:00 kom tjejerna och lugnet lade sig. Vår bokklubb som jag alltid ser fram emot blev lika mysig som alltid och ingen kunde ha anat att det var annat än brödbak och matlagning som stått på schemat de senaste dygnen. Men ok, jag sov gott natten till måndag.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *