mar
Det blir inte alltid som man tänkt sig, och ibland blir det till och med ännu bättre. Så var det idag. Efter gårdagens 24 km i bra fart hade jag tänkt köra ett glidarpass med Tjalve. Planen var visserligen 29 km, men i ett långsamt tempo.
Problemet var att jag missade gruppen med tre minuter. Det var jag som lagt upp rundan på facebook fast jag hade inte tittat på den. Men jag visste att den var en kombination av två välkända rundor och hette Borgsmo-Ensjön vilket logiskt sett borde innebära att de sprang till Borgsmo först. Så jag kutar åt det hållet för att hinna ifatt. Inser efter 10 km att de omöjligt kan ha sprungit så fort att jag inte borde vara ikapp. Trist tänker jag eftersom jag inte har med någon musik, men det var bara att gilla läget. På Gamla Övägen efter 13 km möter jag antikrundan. Det är våra krutgubbar i sjuttioårsåldern som efter att ha sprungit sjuttioelva maraton nu med hedern i behåll kan gå stavgångspass på söndagar. De påpekar att jag springer åt fel håll. Inte konstigt att jag inte hunnit ifatt mina löparvänner. Så vid 15 km möter jag således gruppen som kommer i spridda skurar. Sänker tempot lite, småpratar, och vänder sedan om. Får upp farten igen, och vilket tempo, sista milen i 4:30min/km, och jag vill inte sluta. Lägger på några kilometer vilket innebär att passet blir 33 km och om inte Oskar och Anna väntat på resterande ingredienser till vår gemensamma lunch i en annan del av stan hade jag fortsatt ännu längre. Helt oväntat blev det mitt längsta träningspass ever, och dessutom med bra fart. Vilken känsla, vilken söndag. Jag är så glad att det går bra igen nu.
Så vad passar inte bättre än att dagen till ära anmäla mig till årets stora utmaning – Ultra SM 100km. Ett lopp som kommer att gå av stapeln en juninatt i Västerbotten. Det blir mitt första ultralopp och som jag längtar. Jag vet, man är väl lite dum i huvudet som kan längta efter en sådan sak, men jag tror det är min grej. Googlar man ultra kan man läsa att ordet är ett prefix som betyder att det efterföljande är ett ytterlighetsfenomen. Ultramaraton, en ultralång sträcka på 100 km där man får testa sina gränser. På den gamle räven Rune Larssons hemsida kan man läsa att det finns flera fördelar med att springa 100 km. En av dem är att påfrestningen kommer bli så stor att det knappast är någon idé att ladda upp särskilt seriöst. Låter perfekt tycker jag, och ser med spänning fram emot ett äventyr i de djupa norrländska skogarna.
