Tjalve goes Berlin – år 3

Sannolikheten att man ska träffa ett gäng ungdomar från Skärblacka på ett koncentrationsläger borde inte vara så stor. Särskilt inte ungdomar man vikarierat hos förra veckan. Men detta hände i torsdags här i Berlin. Några andra som jag känner väldigt väl dök även de upp i Berlin. Det var Tjalve som i fredags kom till Berlin för tredje gången, lite mosiga efter att ha tillbringat natten på Arlanda.

Åt lunch på 20:e våningen i en matsal som tillhör tekniska universitetet. Prisvärt och med panoramautsikt över den tyvärr för tillfället kalla och gråa staden. Åkte sedan till sportmässan och hämtade nummerlapparna där vi blev intervjuade och fotade av Berlins största dagstidning. På kvällen åt vi mat på genuin tysk krog. De dissade sedan min plan på fortsättning av kvällen. Vände i dörren på den inplanerade punkkonserten och fastnade på ett hak istället för att vilja följa med på tyskt schlagerdisco. Men det gjorde inget, vi i tjalvefamiljen har roligt var vi än är.

På lördagen var planen att hyra cyklar men vädret inbjöd inte till detta. Istället åkte vi till Hohenschönhausen i öst där det finns ett fängelse som användes av Stasi och inrymde fångar som många gånger inte hade gjort något värre än att skriva en dikt. Hemska tortyrmetoder, trånga celler och långa straff gjorde detta till en tänkvärd upplevelse. Speciellt då man insåg att detta pågick ända till slutet av åttiotalet. Kvällen innebar pastaladdning som sig bör och sedan var det dags att sova för de flesta. Blev dock problematiskt då en låssmed försökte forcera en dörr i korridoren med ett stämjärn. Några gäster tog sig inte in i sitt rum. Detta tog tre timmar och lämnade ett spår av träflisor på mattan i korridoren. Verkligen precis en sådan natt man vill ha dagen innan ett lopp.

Men för min del hade det mindre betydelse. Fick gilla läget och för första gången inte komma till start i ett lopp jag varit anmäld i. Hyrde en cykel när de andra gick till frukosten. Och på en tanthoj cyklade jag 40 km i Grünewalds omgivningar. Otroligt skönt att träna första gången på en vecka. Vid halv åtta inne i ett bostadsområde hör jag pistolskott. En polis hade skjutit en tvättbjörn som låg i sina sista dödsryckningar på trottoaren. Frågade varför, och anledningen var att den gått runt och spytt i kvarteret.

Det var som sagt racingday och jag tog mig till sträckans sexkilometerspassering vid S-bahnhof Tiergarten. Ett stort gäng kenyaner låg såklart i täten och inte långt efter kommer Fredrik Uhrbom. Det var en annorlunda känsla att stå bredvid. Fast måste säga att det var väldigt roligt. Åkte sedan vidare till 15 km och hejade igen.

Dagen fortsatte med Döner och öl ute i solen. Folk i Berlin hade invaderat stadens uteserveringar efter den längsta vintern sedan slutet på artonhundratalet. Sedan började firandet av dagens lopp med fest i vårt rum som fortsatte på en vietnamesisk restaurang. Innan kvällens maratondisco hann vi med ett klassiskt hak där Elin ristade in Tjalve i bordet och ett turistigt ställe där man drack öl från urinkatetrar. Tyvärr var det lite folk på maratonfesten men vi röjde några timmar på tjugonde våningen tillsammans med tyskar av gigantisk storlek och några små kenyaner som var väldigt intresserade av om jag var gift.

Det var ett gäng trötta löpare vid måndagens frukost. Så trötta att det inte blev någon hyra av cyklar. Skickade iväg killarna med en karta och några inringade sevärdheter medan vi tjejer gick i några affärer och på fik. På eftermiddagen sågs vi och åt, enligt min mening, de godaste pizzorna i världen. Tog en sväng i turiststråken och sedan var det dags att åka hem. Åka hem från Berlin. Aldrig någon rolig historia. Men först skulle uppdragen redovisas. De tio uppdrag som jag gett till mina resenärer och som de haft helgen på sig att lösa. Bland annat att hitta en Franz, Helmut eller Heinz med ID-kort, filma någon som på tyska berättar om murens fall, bli facebookvän med en tysk, bli fotad bakom disken i en affär och lista ut var i Berlin ett tilldelat foto har tagits. En lycklig vinnare utsågs som blev ägare av en stor nyckelpiga i choklad.

Planen är nu en veckas alternativträning följt av en vecka med bra löpträning innan EM-veckan. Hoppas denna plan kommer att funka. Att vara åskådare till ett lopp var som sagt roligt, och bra mental träning. Dessutom blev jag sjukt sugen på att springa igen. Den träning jag genomfört sedan nyår har varit riktigt bra och då vila inte riktigt är min grej tänker jag att detta gör mig starkare. Strax ska Peter klämma på min fot och ge sitt utlåtande. Ett bra sådant. Tur att jag är obotlig optimist.