aug
Förra veckan blev det mycket skumpa. Söndag, måndag, onsdag, fredag och lördag. Att fylla veteran och att springa hem ett SM-silver kräva denna dryck. Nu när man är lite äldre måste man ju testa hur det är at äventyra på lite lugnare sätt. Jag understryker ordet testa, vilket jag gjorde i helgen.
I fredags åkte vi på bilsemester till Blekinge. Ja det låter verkligen som något för pensionärer men skulle visa sig överträffa våra förväntningar. Innan vi åkte hann jag en morgondistans. Planen var 15 km men benen och ena foten var inte överens med mig om den saken. Fick bli lugna 12 km istället, och ett pass jag lika gärna kunde ha struntat i. Ibland blir det sådana pass. Kroppen skriker nej och det hade varit bättre med en sovmorgon. Men det är ju så roligt att springa. Blev lite orolig för min högra fot. Nej inte den jag hade en stressfraktur i, utan den andra. Den illa tilltyglade stortån som fortfarande knappt får plats i ett par skor har gjort att jag sprungit lite skumt sista dagarna vilket resulterat i en lite smärtande fot. Att kompensera för något som gör ont, ger ofta följdproblem. Hur som helst skulle vi åka vid 8 och Ameli skulle parkera sin bil på min gård innan vi åkte. På den bokade platsen stod en annan bil och i vår iver att komma iväg ställde vi helt enkelt bilen bredvid på en omarkerad plats. Detta kan ha resulterat i att någon av tanterna i min bostadrättsförening fick en hjärtattack.
Fem personer packade in sig i bilen och åkte söderut med målet att inte ha brått och stanna där det var fint. Första anhalten blev Blankaholm. En liten håla med ett stängt café och en lanthandel. Där var det halva priset på leksaker och ganska tomt i hyllorna. Köpte lite vattenballonger. Här kom vi även på att vi glömt bröllopspresenten. Åt melon och åkte snart vidare för att korsa gränsen till Blekinge. Jag var även chaufför ett par timmar. Tyckte jag var rätt bra, touchade bara nästan en långtradare och bjöd de i baksätet på choklad så att det yrde i hela bilen.
Vid freden i Brömsebro avträdde Norge/Danmark Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel till Sverige. Dessutom Idre och Särna socken i Dalarna. Sverige fick även låna Halland i 30 år och erhöll viss tullfrihet i Östersjön. En bra dag i Brömsebro för längesedan. Även en bra dag nuförtiden när vi tog en naturskön promenad längs bäcken där det hände, och inspekterade den mindre intressanta stenen som restes först 1913.
Vårt lunchstopp blev i Kristianopel. Ett idylliskt litet samhälle, som ligger fint vid havet. Hittade en liten fiskrestaurang där en stackars pojke verkade jobba i alla bodar. Lagade mat, sålde glass och hyrde ut båtplatser. Maten smakade gott och ackompanjerades av klassiska sommarvisor. Eftersom glassen nästan var slut hos killen åkte vi ett stycke till innan vi stannade vid en fin strand. Jag bloggade och de andra badade med 40 konfirmander. Åt den planerade glassen innan vi körde vidare och släppte av Nina i Karlskrona. Får då reda på at min kompis Ola är ute med båt i Skärgården så Ameli och jag blev avsläppta vid en korsning i Matvik. Visar sig vara många kilometer från där vi skulle bli upphämtade och min mobil är urladdad. Försöker lifta utan resultat. Tar oss ned till en brygga på en privat tomt och viftar med en tröja. Får kontakt och åker båt till en ö i skärgården. Ola och hans kompisar hade med sig fika, hembakat bröd och jordgubbar. Vårt bidrag till denna spontana utflykt blev skumpa och nötter. Fick en underbar kväll på klipporna med bad, fika och vilda björnbär innan vi i solnedgången gled in i Karlshamn. Mötte upp den ursprungliga styrkan på vår roadtrip och åt middag på en restaurang. Kvällen avslutades tillsammans med Ola i lobbyn på vårt hotell pratandes reseminnen och ätandes gratis mintkakor. Ola som vi även smugglade in på mitt och Amelis rum över natten.
Halv åtta på lördagsmorgonen stod vi uppställda för en utlovad morgonjogg med lokal guide. Olas kompis Gabbe tog oss med på en runda genom skog, på stigar och längs vatten. Det visade sig bli årets finaste morgonpass. Fjorton sköna kilometrar där flera platser var som att springa i ett vykort. Vi avslutade med någon kilometer inne i stan. Den stadsbild som upptas av AAK, ortens industri som tillverkar vegetabiliska oljor. Frukosten på hotellet hade inget mer att önska och vi hade även första parkett vid TV:n som visade VM. Tyvärr var jag lite för pepp på att springa och lyssnade inte på foten som sedan inte alls var nöjd.
Jag och Ola åkte till Tofsa som bjöd på ännu mer fina klippor och även blå känslor när Gabbe dök upp med folköl.
Efter lite fisk till lunch var det dags att göra sig fin inför helgens stora event, Anna och Pers bröllop. Från kajen gick en färja ut till kastellet där vigseln skedde. En fin ceremoni som fortsatte med skumpa och snittar på ön. Sedan följde en tipspromenad som blev lite rörig då vi inte var det enda sällskap som hade satt upp en tipspromenad på platsen.
Då Tjalve åkt ned till Blekinge hade kustbevakningen säkrat upp med en båt speciellt för oss om olyckan skulle vara framme. Vilken service.
Sedan följde en fantastisk middag och bröllopsfest. Middagen började med att toastmastrarna meddelade att det fanns snus i baren dedikerat till mig och andra som var sugna. Saken är den att brudgummen Per bestämt att han aldrig får köpa en dosa snus åt sig själv utan alltid snusar av mig då jag brukar ha med en dosa till fester. Nu var det tydligen payback time. Skulle så gärna ha velat äta ännu mer av den goda maten, men det gick inte. Tyvärr visade det sig att även jag kunde bli mätt.
Festen ville sedan inte riktigt ta slut. Vi dansade och festade ända till vi runt klockan fyra gick kilometrarna hem längs den becksvarta strandpromenaden. Den strandpromenad som vi turligt nog hade joggat i dagsljus tidigare på dagen. Blev även ett foto tillsammans med Karl-Oskar och Kristina innan vi somnade gott.
Efter några timmar var det dags för frukost och en powernap på det innan resan gick hemåt. Denna gång valde vi inlandet. Det är alltid sorgligt att åka hem efter en rolig resa och det hade visat sig att Blekinge hade levererat big time. Bubblade upp i toppen på listan över bra landskap. Här kan man bo om man vill. Stannade och åt lunch i Målilla. Där vill man däremot inte bo.
Plötsligt händer det. Man hittar hem. En nostalgijärnväg och dess konduktörer blev ett fint inslag under vår bilsemester till Blekinge.
Nu har jag jobbat några dagar på fritids. Där blev jag serverad mat gjord på bland annat trolldeg, löv, barr och lera. Som tur var fick jag även vanlig lunch. En ny termin har börjat och jag tänker fortsätta att leva drömmen. Jobba när jag vill. Springa när jag vill. Äventyra när jag vill.
