Med omväg från Oslo

Oj vad längesedan det var jag bloggade slog det mig nyss. Och bloggen är för mig en dagbok där jag är glad om några fler vill läsa och kanske inspireras av mina äventyr. Därför är det mest när det händer något särskilt jag bloggar numera. Fick mig att reflektera över att det är tränar jag gör allt mest, springer runt, och kanske är det mer av det jag borde skriva om. Nåväl jag och min lilla familj var ute med vår bobil för några helger sedan med mål Oslo och något nytt på hemvägen.

Med det sagt har vi varit mycket i Oslo, ni har hängt med dit förr, då min nära vän Anna bor ett stycke utanför. Huset ligger i Sörkedalen och eftersom Björn aldrig hade varit inne i centrum, förutom en felkörning något år tidigare,  fick det bli en liten promenad på 45 minuter guidad av mig efter den sju timmar långa resan. Så lämpligt hade de smällt upp ett vinterland längs klassiska gatan Karl Johan med juleljus och pariserhjul. Ett foto vid slottet på toppen av den. En blick ut över Oslofjorden med Akershus fästning uppe på höjden. Köpte en slät bulle som finns i alla affärer och åkte sen till våra vänner. Så mycket bilresa kanske ni tänker, med en flicka på 16 månader. Hur är det möjligt. Men då får Klara titta på Pippi, versionen från 70-talet. Klara tror att det bara är Pippi som finns inuti Ipaden. Vilken lyx att få kolla på det.

En helg av lugn och trivsamt umgänge låg nu framför oss. Tacofredag. Tidig kväll. På lördagen en tur så som man gör i Norge. Vi gick till Finnerud sportsstua. Inte särskilt många kilometer men med Klara i bärstolen. Detta var den där supervarma novemberhelgen om ni kommer ihåg. Vi åt våfflor utomhus och spelade spel. Tog stigen hem längs en canyon med en brusande bäck långt där nere. Trolsk natur. Anna, jag och Klara gav oss sen ut på långpass. Här är det kuperat vill jag lova. Backar kommer med på köpet oavsett hur du tar dig an sträckan. Anna körde en timme. Jag och Klara rullade på i två. Björn styrde upp riktig carbonara med gott rödvin därtill. Klara hade maxat skoj med Annas tre barn. Fulländning.

Söndag blev en tur till lanthandeln i byn med stopp i lekparken både vid förskolan och skolan. Att vara här är att bli utvilad. Inga högtflygande planer men en oas fylld av kvalitetsaktivitet. Att sen ha ett dygn kvar med en bil att bo i var som helst gjorde att vi inte hade gjort klart våra planer. Rutten togs ut vid köksbordet precis innan vi åkte. Trodde vi. Den ändrades då Klara trivdes i bilen och vi hittade mer intressanta ställen längre fram längs färdvägen. För plötsligt slog det oss att vi pratat om att besöka Kilsbergen utanför Örebro någon gång. Så varför inte nu. Vi skulle nog hinna dit innan kvällen blev alltför sen och mat hade vi redan bunkrat. Jag agerade kartläsare och hittade en GPS-koordinat mitt ute i ingenstans där en bobil hade stått förut.

Rullandes in på mindre och mindre vägar blev vi båda lite skeptiska. Här är det sa jag. Eh va sa Björn. Det var kolmörkt ute och vi var i kanten på ett militärt övningsområde. Hur skulle det se ut när vi vaknade. Skulle den bild vi sett på nätet vara verklighet. Fanns ändå ingen återvändo. Klara tyckte det fick vara nog och ville spännas loss ur stolen.

Och så bra det blev. Vi hade parkerat precis där en av de markerade lederna gick förbi och med hjälp av den och en kombination av den och Bergslagsleden fick vi en underbart fin dag i skogen. Höga höjder där Dag Hammarskiöld enligt skylten hade vistats med utsikt som hade varit spektakulär om inte dimman varit mjölkvit. Läs att den lättade precis när vi hade kommit ned. Trolska mossar. Fina grill- och rastplatser där en dessutom hade en kommunal bastu. Det blev nästan 9 km vandring med skogen i princip för oss själva. Det är inte så många som vandrar en måndag förmiddag i början av november när vädret är rätt ruggigt. Klara trivs i skogen. Vi trivs i skogen. Vi gillar äventyr. Klara gillar äventyr. Löpningen då denna dag. Praktiska ting gjorde att den fick bli på hemmaplan. Men jag gillar hemma också.

Till sist – vad tycker ni? Vill ni att jag skriver några inlägg mer specifikt om min träning?

…Och om ni är sugna på att haka på äventyr med mig – det finns några platser kvar till Berlin och halvmaran med buss från Norrköping (och påstigning söderut) helgen den 2 april! --> Till resan