Löparäventyr i Västergötland

Det började vid norra Vätterns skärgård lite söder om Olshammar med sandstrand och klipphällar i lördags. Den spontana avstickaren från huvudvägen med promenaden ned till vattnet satte ribban för de underbara naturupplevelser vi skulle få vara med om under fyra dagar i ett för mig väldigt outforskat landskap. Jag, Klara, Björn och hans syster i vår bobil preppad med mat och det som behövs för fyra dagar på rull.

Att besöka Tiveden har funnits med på min lista länge och nu skulle det bli av. Denna en av Sveriges 30 nationalparker bjuder in till många olika rundor som kan vandras, springas, cyklas eller ridas. Vårt mål var sköna naturupplevelser och vi hade inte gjort någon särskild plan innan vår ankomst. Tiveden är inte särskilt stort men har tre entréer där vi valde att åka till Vitsand. Tog med oss mellanmål och gick den lilla rundan via Junker Jägares sten. Här är inget direkt platt eller lättillgängligt, läs kuperat, knotigt och stenigt. Vilket också för med sig en dramatisk och trolsk natur att äventyra i.

Själva stenen är 15 meter hög och släpptes här loss från inlandsisen när den drog sig tillbaka för 10 000 år sedan. Om man vill känna sig liten är detta en bra plats att ta sig till. Rundan som var knappa två kilometer tog runt en timme och hade säkert gjort det även utan bebis i bärsele. Den bebis som hemskt gärna ville bada i sjön när vi fikade på stranden. Men fick nöja sig med att doppa tårna i det kalla vattnet och jobba med sin hink och spade i sanden.

Då det inte är tillåtet att slå läger med bobil i nationalparken fick det bli i dess närhet och vi hittade en fin plats vid en liten sjö så som man vill ha det i naturen. Grillade. Bodde in oss för kvällen. Sköt luftgevär på kottar. Sådant man gör för att fördriva tiden. Löste korsord. Avkoppling.

På söndagens morgon fällde vi ned vårt tak, packade ihop och åkte till huvudentrén. Där knöt jag på mig löparskorna och ställde mig för att studera ledkartan. Den längsta leden i parken är 9,5 km och går runt sjön Stora Trehörningen. Jag hade planerat att vara i väg 90 min och tänkte att det fick bli lite förlängning på väg efteråt för att få ihop distansen. Så blev det inte. Till Vitsand var det 3 km vilket tog mig nästan 45 min i den brutala terrängen. Jag är verkligen en undermålig stiglöpare. Till mitt försvar gick det verkligen inte att springa på alla ställen.  Vid Vitsand funderade jag över mina alternativ. Ta vägen eller fortsätta. Vid kartan fick jag dock reda på att det värsta redan låg bakom mig. Fortsatte därför och det blev lättare. Sprang förbi en plats där man fick slå upp tält vilket skedde mitt i frukosten för de som bott över. Vid Ösjönäs hade jag också alternativet att välja väg men lite varm i kläderna och avslappnad hade det blivit roligt så jag fullföljde rundan. På 90 minuter. Resonerade som så att jag hade fått mer tid i naturen på köpet.

Lagade lunch på grill och stormkök med resten av gänget med vilka jag sedan gick rundan via Stenkälla. Den var 2,1 km och skulle enligt uppgift ta 90 min. Vi var något litet snabbare över klippor, block och teknisk stig. Själva Stenkälla var väl värt ett besök och har lockat människor ut i skogen här ända sedan 1800-talet. Här bildar ett flyttblock som liksom hänger på kringliggande stenar och klippvägg en skuggig och fuktig plats där grundvatten samlas i en liten pöl. Det är alltså inte en källa egentligen.

Tiveden var nu check på upplevelselistan och vi for i väg för att hitta ett läger för natten. Planen var i eller nära Karlsborg men det visade sig lättare sagt än gjort. Skjutfält och andra militära övningsområden omringade staden och längs den norra vätterstranden var det naturreservat som starkt begränsade alternativen. Grusvägar som ledde ned mot vattnet på andra sidan sundet var allt som oftast försedda med bommar. Till slut hittade vi vår plats i närheten av Vaberget. En liten ficka vid vattnet, lagom stor för vår bobil och där någon hade gjort ett litet utegym bestående av en ribba mellan två träd och en skivstång tillverkad av bromsskivorna till en bil. Solig och fin grillkväll. Spelade kort. Perfektion.

På morgonen när vi åt frukost inne i bilen kom en spänstig gubbe förbi och gjorde några chins vid sitt gym innan han sprang vidare på lätta steg. Vi packade ihop och tog sikte mot Kullaberg med ett pitstop i Tibro. Vid skylten Kinnekullegården tog vi av och kom till en fin lunchrestaurang med makalös utsikt trots att vi knappt känt att vi hade kört uppför. Vi var alltså på Kinnekulle och vandrade först upp till utkikstornet där det var utsikt över Vänern och dess mellanliggande terrasser bestående av skiffersten. Här uppe hade flera kungar satt sina avtryck med ristningar i stenar och på sommaren finns ett fik i själva tornet. Vi gick ned till restaurangen för att äta. En jättefin buffé med både sillbord, soppa och efterrätt utöver de tre huvudrätterna. Klara åt sin barnmat och lite därtill samt såg till att välkomna fåglar under sin barnstol där det oftast ligger mer mat än hon själv får i sig.

Sikte nu mot Såtavallen någon mil därifrån som ligger mitt i allt det härliga Kinnekulle kan erbjuda. Detta är en av Sveriges så där extravagant perfekt skötta gräsplaner för fotboll. Kålle, vaktmästaren, som sköter anläggningen lät dock på bred västgötska meddela att här spelades det inte särskilt mycket fotboll utan det var mest spring och spark efter boll. Klara testade bebisgungan och åkte rutschbana för första gången själv innan ett gäng ur Lidköpings Vintersportklubb dök upp för att ta hand om mig med ledaren Hejje i spetsen. Vi skulle dock inte vintersporta utan de skulle ta med mig på en upplevelselöpning i omgivningarna. Det gjorde de med besked.

Ett riktigt härligt gäng på drygt 10 pers hade checkat ut från jobbet och visade sina favoritställen längs leden som om man springer hela mäter 46 km. Denna dag gav vi oss ut på 12 härliga kilometrar där vi passerade en skog av ramslök vid Munkängarna, utsikt över Vänern med Läckö slott som en prick i fjärran och det stora stenbrottet som är 40 meter djupt och där det tidigare brutits kalksten. Dessutom har det senare verkat som inspelningsplats i scener ur Arn. Så mycket spännande upplevelser på denna relativt korta distans. Jag var verkligt glad och nöjd.

Åkte sedan till Rådåsgården som är deras klubbstuga i Lidköping och tillika motionscentral för alla som vill motionera. En gård öppen för allmänheten med dusch och bastu med motionsspår om knuten både för idrottande per egen maskin alternativt med cykel, över hinder eller på skidor om vintern. Vi fick slå läger mitt på gården vilket var mycket praktiskt. Att denna klubb inte bara vintersportar blev vi verkligen varse när klockan närmade sig 18:00. En vanlig måndag i Lidköping samlas nämligen mellan 2 till 300 löpare för att i olika grupper från nybörjare till riktiga snabbisar springa intervaller. Samtidigt finns en grupp för springande barn och ett annat gäng som cyklar. Att få var en del av detta var riktigt häftigt och innan den riktiga tillströmningen skedde var just denna dag Salming på plats med skor som de som ville fick provspringa i. Et hav av skor även till Klaras förtjusning.

Innan man ser detta är det svårt att förstå att det är sant. Men 18:00 hade verkligen 240 personer samlats framför stugan. Wow. Och det var en fröjd att se hur effektivt alla tog sig i väg i sina grupper och hur väl ledarna tog hand om alla. Jag valde grupp fyra som tillsammans med femman gav sig i väg för gemensam uppjogg och löpskolning. När den var klar körde vi på med dagens huvudpass, fem fyraminutersintervaller. Dessa genomfördes på en kuperad motionsslinga där vi hann runt en kilometer på de tre första. De två sista var mer uppför än nedför men vi kämpade på och hann nästan upp till kilometern även på dem. 90 sekunders vila mellan kraftproven och efteråt var jag väldigt nöjd över mig och allas insats. Saft efteråt i solskenet. Saft är verkligen underskattat.

Samtidigt som vi alla 240 löpare samlades hade Björn och familjen börjat grilla på gården och det fanns lite mat kvar till mig då jag kom tillbaka. En snabb dusch på det och sedan var det dags för mig att föreläsa samtidigt som runt 50 personer hade försett sig med smörgåsar i den stora samlingssalen. Jättekul att få dela med mig av tränings-, motivationstips och några av de löparäventyr jag varit ute på. Vilken dag och kväll. Kände mig själv väldigt boostad och träningsugen efter denna påfyllning av energi under dagen. Kröp ned på nedervåningen i bobilen ihop med Klara på en plats som nog var den närmsta jag sovit till starten på ett motionsspår. 10 meter.

Klara vaknade vid kvart över sex och var väldigt sugen på att hitta på något. Klädde på oss och gick upp till utsikten över stan där det också finns ett utegym. Sedan en sväng runt kyrkan innan de andra hade vaknat och det blev frukost. I dessa omgivningar skulle det gå att äventyra många, många dagar men en sak till hann vi pricka in före hemfärd, Läckö slott. Det var vi glada över att inte ha missat. Ett riktigt vackert slott som minner om vårt lands stormaktstid och faktiskt utsett till Sveriges vackraste slott 2003. Det var tidigare säte för Skarabiskoparna men övertogs av släkten de la Gardie 1615. Numera museum och populärt besöksmål sommartid. Det går även att bo över och konferera här. Hade inte räknat med att porten skulle vara öppen och inte heller kyrksalen. Det var magiskt att helt ensamma gå runt där inne och verkligen få en känsla av medeltid, prinsessor och forntida riddare.

Sista stoppet på vår tur blev vid Djäknesundet som ligger norr om Karlsborg och är ett naturreservat vid Vätterns strand. Ett sund vilket hörs på namnet inramat av höga klippor. Väldigt vackert och ett perfekt ställe för att koka lite korv trots den lite blåsiga och kalla förmiddagen. Med det och alla andra naturupplevelser på upplevelsekontot kom vi hem och kände att vi hade fått en känsla som gav mersmak av Västergötland.