Litauen

Efter en kort natt i ett pojkrum på söder i Stockholm tog jag mig till Arlanda i söndags morse. Vid lunch landade jag i Vilnius. Ett flyg var bokat hem från Riga på torsdagen men allt däremellan var ett oskrivet blad.

Att språket kunde bli en svårighet hade jag på känn och busschauffören svarade bara njet på min fråga om transport till centrum. En tjej kom till undsättning och gjorde sällskap till en hållplats där vi tillsammans kunde gå in till centrum som var avspärrat på grund av en cykeltävling. Det regnade och jag bestämde mig för att besöket i denna stad fick bli i form av en rask långpromenad.

 

Litauen utgörs av kyrkor. Kyrkor och åter kyrkor. Här gick jag förbi någon form av pilgrimsvandring. De gick sjungande genom regnet och stannade till just här. Folk började gråta. En del lade sig helt enkelt ned. Längre fram hade någon gjort det bekvämt med ansiktet i rännstenens forsande vatten.
Litauen utgörs av kyrkor. Kyrkor och åter kyrkor. Här gick jag förbi någon form av pilgrimsvandring. De gick sjungande genom regnet och stannade till just här. Folk började gråta. En del lade sig helt enkelt ned. Längre fram hade någon gjort det bekvämt med ansiktet i rännstenens forsande vatten.

Tog sedan tåget till Kaunas som inte heller visade sig från sin bästa sida i spöregnet. Jag gick och gick. Passerade kyrka efter kyrka innan jag var i gamla stan. Där slog jag mig ned på en genuin restaurang och åt Zepellinare som är en typ av kroppkaka. Utbudet av billiga hotel i gamla delen av stan var lite tunt och det började skymma. På gatan träffade jag en tysk som hade hyrt ett rum i anslutning till ett kloster. Han visste att ett rum var ledigt, men receptionen var obemannad. Jag lånade en filt av honom och beslutade mig för att sova på soffan i samlingsrummet. Det stod till och med en skål med fallfrukt på bordet. Tysken ville att jag skulle följa med ut och dansa salsa. När jag inte ville det satte han sig också i soffan och ställde frågor om löpning till mina öron trillade av. Han berättade även att det hade varit en man som gick i sömnen dagen innan på härberget. Till slut kunde jag dra filten över mig och somnade direkt. Allt gick bra ända till brandlarmet gick vid ett på natten med ett öronbedövande ljud. Det verkade inte brinna någonstans men jag hittade ingenstans att slå av det. Efter ett tag kom en vaktmästare och såg frågande ut när han såg mig, min packning och soffan där jag hängt upp mina blöta kläder. Vet inte om han förstod min förklaring men han tog mitt pass och gav mig nyckeln till det lediga rummet.

Jag unnade mig en lång natts sömn och gick sedan runt i Kaunas på förmiddagen. Stugor i trä låg inkilade mellan mer moderna hus och skapade en spännande kontrast. Intressant var också bankväsendet. Tydligen förvaltar vi svenskar alla Litauers pengar för det fanns Swedbank, SEB och Nordea överallt. I ett hus hittade jag ett sportmuseum med en grovt överdimensionerad basketboll som täckte halva bakgården. Vid lunch tog jag bussen till Siauliai för att ta mig vidare till en plats jag såg på ett foto för några år sedan. En gammal buss från Sverige som säkert hade tagits ur bruk för flera decennier sedan men fortfarande hade informationsskyltar på svenska. Jag blev avsläppt vid stora vägen och fick gå de sista kilometrarna till fots.

Vill du placera ett kors, gör det någon annanstans. Här på Krijzu kalnas, korshöjden, finns det redan tillräckligt. En bisarr plats som genom tiderna haft olika slags symbolik men under 1900-talet har använts som minnesplats för de människor som skickades till gulager i Sibirien. På 1960-talet tappade Sovjetunionen tålamodet och förstörde platsen. Men hur många gånger man än rensade kom det hela tiden nya kors. Det blev en kamp som symboliserade det litauiska motståndet mot Moskva. Platsen lämnar ingen oberörd.
Vill du placera ett kors, gör det någon annanstans. Här på Krijzu kalnas, korshöjden, finns det redan tillräckligt. En bisarr plats som genom tiderna haft olika slags symbolik men under 1900-talet har använts som minnesplats för de människor som skickades till gulager i Sibirien. På 1960-talet tappade Sovjetunionen tålamodet och förstörde platsen. Men hur många gånger man än rensade kom det hela tiden nya kors. Det blev en kamp som symboliserade det litauiska motståndet mot Moskva. Platsen lämnar ingen oberörd.

Efter besöket på den blåsiga platsen med de oräkneliga korsen gick jag tillbaka mot stora vägen. Jag hade planerat att lifta till kusten och blev upplockad av två tyska tjejer. De skulle dock till nationalparken Zemaitija med sin glaciärsjö Plateliai. Eftersom jag inte hade någon egentlig plan följde jag istället med dit. Färden gick genom ett landskap som lika gärna skulle ha kunnat vara södra Sverige. Vid en yachtklubb hyrde jag ett rum och gick sedan ut och sprang en kort sväng på stigarna i naturreservatet. I restaurangen där jag åt deras tappra försök till en ceasarsallad jobbade en tjej som hette Jolanta på riktigt.

På morgonen gick jag in till byn för att ta mig vidare. Jag fick stå rätt länge i regnet på trappan till något slags kommunalkontor utan att någon plockade upp mig. Gick in och frågade de kaffedrickande tanterna om jag stod på rätt sida av vägen vilket jag gjorde. Till slut fick jag lift av ett par som likt mång andra jag träffade hade flyttat utomlands och nu bara var hemma på semester. De släppte av mig vid stora vågen och de sista fem kilometrarna till en gammal sovjetisk missilbas fick jag gå till fots rakt genom en fin skog.

Under kalla kriget var detta en raketbas. Hade det order hade man kunnat nå många strategiska mål runt om i Västeuropa. Som tur var fick inte de sovjetiska trupperna som befann sig här någon order. Det var lite creepy att gå runt ensam i gångarna under jorden där det fortfarande luktade bränsle.
Under kalla kriget var detta en raketbas. Hade det order hade man kunnat nå många strategiska mål runt om i Västeuropa. Som tur var fick inte de sovjetiska trupperna som befann sig här någon order. Det var lite creepy att gå runt ensam i gångarna under jorden där det fortfarande luktade bränsle.

Mitt nästa mål var kusten. En kille plockade upp mig och jag åkte med honom till Klaipeda. Resan tog dryga timmen och jag var helt slut när jag kom fram. Hans engelska var inte så bra men han ville ändå få ur sig massor av frustration över det politiska systemet i Litauen. Ena stunden var han glad och den andra trodde jag han skulle köra ut i skogen och mörda mig. I Klaipeda tog jag färjan över till Kuriska näsets nationalpark. En tio mil lång landremsa som har gjort denna del av kusten till en insjöpool.

Halva delen av Kuriska näset ligger i Litauen och halva i Kaliningrad. Jag åkte buss till Nida, en liten idyllisk by vid gränsen där det blåst in sand liknande något i arabländerna.
Halva delen av Kuriska näset ligger i Litauen och halva i Kaliningrad. Jag åkte buss till Nida, en liten idyllisk by vid gränsen där det blåst in sand liknande något i arabländerna.

På vägen tillbaka till färjan stannade jag till Raganu Kalnas. Vid en spöklik sluttning samsas tallskogen med 71 utomhusskulpturer av trä föreställande häxor, demoner och lokala legender. Väl tillbaka i Klaipeda som var Sovjets enda isfria östersjöhamn ville Oleg som jag liftade med möta mig vid den gröna bron. Istället träffade jag ett trevligt gäng som skulle till hamnen där det var en flashmob senare på kvällen. Hela stan kom ned och tände papperslyktor som de släppte mot skyn. Det var väldigt vackert men blåsten gjorde att det var svårt att synka det hela. Sedan gick vi till en lokal restaurang och åt rökta grisöron och inhemsk rödbetssoppa. Vi hade riktigt roligt och pratade bland annat om balternas kärlek till eurovision song contest, basket och Europas tunnelbanesystem där de framhöll Stockholms som det finaste.

På onsdagens morgon gick jag ut och sprang. Såklart i regn. Jag sprang i hamnen och förbi en balkong i gamla stan där Hitler triumferande stod och förklarade Litauens införlivande i tredje riket 1939. Efter dusch och frukost där jag försökte undvika en påträngande ryss i det gemensamma köket skulle jag ta mig vidare över gränsen in i Lettland för vidare äventyr.

2 tankar om “Litauen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *