mar
Mot Jerusalem. Vi hade bokat en taxi som kom och hämtade oss för att ta oss till den heliga staden. När vi kryssade oss fram genom gatorna insåg jag igen hur kuperad maran hade varit dagen innan. Men återhämtning är min superkraft så backarna hade inte satt sig i benen något särskilt. Därför snörade jag raskt på mig skorna och gav mig ut på ett pass i den stad jag hade besökt tre gånger tidigare. Ett kärt återseende. Att ge sig ut och springa dagen efter en mara var också en genomtänkt plan. Bästa ultraträningen. Att springa på trötta ben är toppenbra träning inför sådana utmaningar. Det är också bra för återhämtningen oavsett hur långt eller tufft du har utmanat dig. Alltså ett bra träningstips rent generellt. Jag sprang på den tomma Jaffa Street. Tom eftersom det var Shabbat, den judiska vilodagen, och det är fascinerande hur en stad nästan helt stänger ned. Bra för en löpare som inte vilar i en annars myllrande stad. Rundade sen den gamla staden innan jag plockade upp Klara och Björn för vidare äventyr denna dag.
Vi gick till gamla stan innanför murarna där det trots vilodag ändå var en del kommers, framför allt i de delar som är kristna och muslimska. Vårt första mål var klagomuren, western wall, som alla har sett på TV men inte alla har besökt. En plats att vilja pricka av. Även heliga gravens kyrka, kyrkan på den plats Jesus korsfästes och begravdes, lockar mångas intresse. Otroligt vacker och stämningsfull. Att vandra runt i Jerusalem är som att vandra runt i historien. I bibeln. Prickade också in att äta falafel och hummus hos Abu Shukri i hjärtat av gamla stan vid Via Dolorosa, precis som Tareq och hans pappa i deras matresa. Och ja, det är skillnad på hummus och hummus, denna var av rang. Via Dolorosa, den väg Jesus vandrade med korset.
Att hotellrummet vi hyrt från första början stank av desinfektionsmedel och hade svartmögel på fönstren var snart glömt. Vi hade bytt till ett nytt. Luktade gott och hade heltäckningsmatta där Klara kunde leka. Klara som börjat ta sig framåt i någon form av crawlande kryp. Klara som skulle döpas dagen efter. Klara som charmar alla människor runt omkring sig med sitt vinkande viftande och stora smile. Ett gäng ungdomar på restaurangen där vi åt på kvällen frågade om de inte kunde få ta med henne ut i Jerusalems nattliv. Hade absolut varit skönt för trötta föräldrar, men vi tog ändå gärna med henne till rummet så att hon fick ladda inför den kommande dagen på bästa sätt.
Söndag 20 mars. Klaras dopdag. Många har undrat varför vi döpte henne i Jerusalem. Svaret är enkelt, vi ville göra på vårt sätt, döpa henne under ett äventyr, så som vi hoppas att hon kommer ta sig an livet. Under ett äventyr på en plats som är speciell. Precis som hon är speciell likt alla andra barn. Klara i klänning kändes annorlunda men vi kompletterade outfiten med gympadojjor, de som hon fått av sina storasystrar i julklapp. Hon blev så söt. Svenska teologiska institutet var en jättefin byggnad och prästen Karin är en fantastisk person. Dopet blev så fint. Vi är så glada att Klara Linnéa Södermark kunde få bli döpt på detta sätt in i den Svenska kyrkan. Högtiden sändes också live på instagram vilken går att titta på i efterhand här: https://www.instagram.com/tv/CbUira2Al8E/
Efteråt fikade vi i trädgården med kakor vi hade köpt med oss. Det var vi, prästen, praktikanten Johannes som tagit bilder och Carolina, en finlandssvensk som var på kurs vid institutet och var glad att bli spontaninbjuden på dop. Denna dag hade dessutom blivit förlovad med sol. Om ni tittar på våra bilder kan man tro att vädret var som det brukar i Israel vid denna tid, liknande tidig svensk sommar. Så var det dock inte. Det hade inte varit så kallt denna vinter i landet sedan temperaturmätningarna började. Det hade vi lyckats pricka in med bravur. Heja oss. Men denna dag blev helt perfekt. Den lilla familjen fortsatte dagen med att gå upp på Mount of olives via Getsemanes trädgård. Uppe på berget där sluttningen är belamrad med judiska gravar är det en fantastisk utsikt över gamla staden med Dome of the rock, guldkupolen, som ett smycke i mitten. Vi åt mellis och förbi kom en kamel vilken Klara inte brydde sig något särskilt om. Brutal backe upp och lika brant ned. Björn skulle skoja med mig och låtsas släppa vagnen. Jag fattade skämtet men det gjorde inte en kille nedanför som i panik försökte hjälpa Björn. På kvällen gick vi på samma restaurang. Variation i all ära, men det är rätt skönt att veta vad man får och dessutom gå till huset mitt emot när man har en liten bebis i sällskapet. En väldigt restaurangvan bebis ska dock tilläggas.
Nästa etapp på resan. Tänkt plan. Roadtrip i hyrbil till Döda havet med något trevligt stopp på vägen och sedan incheckning på vårt Air BnB i Qesarya innan kvällen. Resultatet kommer här. Först hade bilfirman ingen bilstol. En sådan kördes då till Jerusalem med taxi från flygplatsen. Det tog fem timmar. Nåväl. Vi hann gå till gamla stan, köpa doppresent till Klara samt äta lunch. Utflykten till Döda havet ströks och vi bestämde oss för att åka till Qesarya direkt men en annan väg än motorvägen för att få lite omväxling och förhoppningsvis lite sightseeing från bilfönstret.
Det tog oss nästan två timmar att ta oss ut ur Jerusalem på grund av vägarbeten och vägspärrar. När väl vägen blev fri inne på Västbanken rullade det på. Bergigt och kargt landskap denna tid på året med några fårhjordar med tillhörande herdar som trevliga inslag. Vi åkte på väg 60 och plötsligt ledde den in i area A. En stor röd skylt meddelade att där var inga israeler på något sätt välkomna. Vi var dock turister. Körde på. Klockan gick. Det blev skymning. Vi kom till gränskontrollen i Tullkarm. Kaotisk trafik så som det kan vara på sådana ställen. Då visar det sig att det endast är en gränsövergång för gående. Dead end. Jag gick ur bilen och fram till några killar för att finna på råd. De ville hemskt gärna hjälpa oss och en av dem pratade bra engelska. Men problemet var att förklara hur vi skulle hitta till nästa gränsövergång utan GPS. De rådde oss att betala en taxi som kunde eskortera oss. Så fick det bli. Efter en dryg mil var vi framme.
Då ville inte bilens motor starta om igen. Nu hade vi redan suttit i bilen fem timmar på en färd som i sin helhet mätte 13 mil. De tungt beväpnade israeliska gränsvakterna vinkade upp oss till en station där de ville gå igenom vår bil när den med lite hjälp väl hade startat. För de var lite misstänksamma över vad vi egentligen hade gjort på Västbanken och i synnerhet inne i area A. De tog våra pass och bad oss veva ned bakrutan. Där satt nämligen Klara glatt fäktandes med båda armarna. Fler vakter anslöt sig. Inte för att kontrollera bilen utan för att gulla med Klara. Hon charmade och avväpnade dem så totalt att de inte ens kollade passen eller genomsökte bilen utan bara önskade trevlig vidare resa. Då hade vi en knapp timme kvar och ni kan tro att vi blev genuint glada när vi kom till vårt boende och min vän Sara med familj hade dukat upp mat och redan hade checkat in åt oss. Plötsligt släppte all stress, tråkiga tankar över dagen som inte blev som vi tänkt oss och övergick i ett riktigt mys. Helt underbart.
Här i Qesarya skulle vi vara de två sista dagarna på vår resa och till vår glädje vaknade vi till sol. Hurra. Jag och Klara gav oss ut på en morgonjogg innan frukost. Ned till stranden med den romerska akvedukten. Förbi antik mosaik. Stannade för något vi trodde var ett rep tvärs över gatan men som visade sig vara tusenfotingar på led. Jag försökte ändra deras rutt med en pinne då de var på väg rakt in i döden över gatan. Vet inte om jag lyckades. Handlade frukost när affären hade öppnat. Kom hem till vårt boende och dukade upp frukost i solen. Satt på gården och bara njöt hela förmiddagen. Njöt så mycket att vi bestämde oss för att inte åka tillbaka till Tel Aviv sista natten utan bli kvar och åka direkt till flygplatsen. Sedan promenerade hela familjen längs stranden. Som vi njöt. Den israeliska vintern försvann för en stund. Gick till gamla stan där det finns restauranger invid den romerska amfiteatern och hippodromen. Sara anslöt sig till vår lunch. Sara som jag gick i samma klass som på gymnasiet och som jag tidigare har haft glädjen att besöka under mina besök i Israel. Air BnB är en bra grej särskilt då du har barn. Här hade vi eget kök och lagade sedan mat hemma och lekte till det var dags att sova.
Solen var inte där för att stanna utan den sista dagen var det regnigt och kallt igen men det hindrade såklart inte mig från att köra ett distanspass. Det blev 20 km rätt snabbt på platta vägar till skillnad från i Betlehem. Vid lunch åkte vi lite inåt landet. Stannade till vid en fin trädgård där det fanns lunch i ett glashus. Det var en brunch som bestod av att man fick sallad och röror till vilka vi valde omeletter. Riktigt gott och mysigt. På eftermiddagen hängde vi hemma hos Sara. Fikade och hälsade på deras hönor. Promenerade till stallet och tog med en häst en sväng längs fälten. En riktigt fin sista dag under vårt äventyr. Och det finns alltid anledningar till att komma tillbaka till detta land. Nu för att Björn även vill se det i sin vanliga solglans och värme. Och för att detta numera även är en särskilt speciell plats för vår Klara. Behöver jag tillägga att det nästa vecka blir 29 grader varmt i Jerusalem enligt väderleksrapporten. Men det gör inget. Vi har fått med oss otroligt fina väderoberoende minnen till vår familjs minnens arkiv.
