Ett långsamt flowande under 2019

Jag lovar mig själv ett långsammare 2019. Ja ni läste rätt. Långsammare. Kanske låter knasigt. Men så skönt och välgörande. Faktum är att jag redan har börjat. Jag började redan i höstas. Med att förändra min träning en smula. Bara en smula. Men med en detalj som gör stor skillnad.

Detta är inte på något sätt en nyhet. Att man ska minimera mellanmjölksträningen vet de flesta som intresserar sig för löpning. Att veta det är dock en sak. Att göra det är en annan.

Åter till smulan. Den lilla detaljen. Den innebär att de flesta pass i veckan i min träningsplanering numera har titlarna ”Sök flow, inget fokus på klockan.” eller ”Utan fokus på klockan, flyt på, tänk på tekniken/höften.” – och detta under en viss tid. Ofta 45-60 min men någon eller några gånger i veckan längre och då uppåt 120 eller 240 minuter. Till skillnad mot innan då jag skulle ge mig ut på pass av en viss längd i kilometer.

Vem som helst förstår ju att ett pass på 60 min där det inte spelar någon roll hur långt man hinner inte känns pressande. Det viktiga är tiden. Att springa 12 km lugnt är inte samma sak. Man vill bli klar och utan att man märker det har man tryckt på lite för mycket. Det där med hemlängtan. Att två upplägg som egentligen innebär samma sak kan ha så stor betydelse är märkligt. Men så är det. För mig i alla fall.

Fördelarna är oändliga. Det spelar ingen roll om det är dåligt underlag eller taskigt väder. Som nu. Storm. Isigt. Knappt dagsljus. En timme är en timme. Två timmar är två timmar. Det spelar ingen roll om du får hålla dig fast i träden, klafsa genom lera eller klättra över snödrivor. Du kan springa och hämta antika jordglobar, handla mjölk, byta julklappströjan eller hälsa på en kompis. Spelar ingen roll. Så länge du har flow under tiden.

Men det är klart att man inte blir snabbare av att bara flowa runt i livet. Om nu detta inte är målet. Med syftet att må bra. Ha hälsan i behåll. Vara pigg och alert. Då kan man i lugn och ro bara flowa på. Fast vill man bli snabbare behövs även pass utanför komfortzonen. Det fina är att om man tar det lugnt på sina distanspass har man maximal kraft att kanalisera in i kvalitetspassen. Trösklarna. Intervallerna. Då man ska orka att springa fort. Det här är hemligheten som håller dig ifrån mellanmjölksträningen. Addera sedan sömn, bra mat och energigivande aktiviteter utanför träningen så har du ett fungerande koncept.

Sedan är flow just ett flow. Ett tillstånd där passet rullar på automatiskt. Detta kan inträffa i olika hastigheter beroende på dagsform. Ett flow kan vara rätt fort en dag medan det nästan blir, i dina egna mått mätt, gåtempo en annan. Det viktiga är att du inte pressar dig.

Detta betyder inte att jag gillar tidslopp. Lopp där man ska springa och hålla igång under en viss tid. Tvärt om. Jag vill veta hur långt jag ska springa och sedan göra klart så fort som möjligt när jag tävlar.

Men visst har jag mål under 2019. De viktigaste är Wings for Life i maj, Berlin halvmara i april, Stockholm marathon i juni, SM 100 km i juli och Ultravasan i augusti. Jag hoppas vi ses, i synnerhet under SM 100 km i Ljungskile den 6 juli. Alla kan vara med och det spelar ingen roll hur snabb du är eller vilket mål du har. Jag hoppas att vi blir riktigt många som skriver in detta i löparkalendern och kommer dit och gör tävlingen till en rolig upplevelse.

Med allt detta sagt ser jag fram emot ett långsamt år för att bli snabbare. Ett år med riktigt mycket härligt flow.