All inclusive på Kap Verde

Charter. All inclusive. Oj oj oj, ett nytt koncept för mig. Jag som är van att boka en flygstol och ta dagen och natten lite som den kommer. Så var det åtminstone tidigare. Innan småbarn, sömnlösa nätter och trots. Kunde detta vara lösningen på att få en veckas återhämtning tillsammans med familjen. Kanske. Och skulle detta sätt att resa få mitt behov av att komma resmålets kulturella karaktär nära. Kanske. Skulle det finnas vägar att genomföra mina träningspass på. Kanske. Med alla dessa aber och en himla massa annat mer än som brukar rymmas i mitt handbagage gav vi oss av mot varmare breddgrader.

Målet var Kap Verde och ön Sal. Närmare åtta timmars flygtid men med solgaranti. Klara sov två av dessa. Tittade på sina nedladdade filmer och snacksade. Hade bokat extra benutrymme. Det var det värt. Vi läste även böcker och ritade. Sprang några gatlopp längs stolsraderna. Sen var vi faktiskt framme. I värmen.

Platt. Väldigt platt. Sand. Massor av sand. Det var vårt första intryck. Att det skulle blåsa hade vi förberett oss på, och visst vajade palmerna, men så farligt var det inte. Vi hade blivit förvarnade om köerna på flygplatsen men att resa charter med småbarn visade sig vara en riktig gräddfil. Vi fick gå före i alla köer. På bussen som stannade vid bolagets olika hotell och släppte av resenärer fick vi lite grundläggande info, och känslan från sällskapsresan infann sig, javisst. Skulle det finnas svenskt kaffe på hotellet, hur dags var välkomstpromenaden, kunde vi dricka vattnet och hur var det med valutan. Men nu i sällskap av Klara så var det skönt att någon annan tog reda på allt detta åt oss.

Vi hann ett dopp i poolen första kvällen. Promenera i sanden lik mjöl mellan tårna. Se de färgglada husen i fiskebyn Santa Maria som numera är ett nav för turism. Men utan att ha tappat ursprungskaraktären. Utan att människorna slutat vara genuint vänliga. Utan att sluta leva upp till öns motto – no stress.

Livet går i 110 hemma men här rann stressen av. På dagarnas schema stod bad och lek i växelvis havet och poolen. Pricka in tiderna för mat i hotellets restaurang. Läsa egen bok den lilla stund Klara sov. Hon kände sig hemma. Vi landade snabbt mentalt och rummet med terrass in mot den lummiga gården var helt perfekt. Det var bara vattenkokaren som inte fungerade men det löste sig efter att vi kallat dit personalen och fick besök av tre personer utrustade med sughävert. Dock behövde de inte använda medhavda verktyg för att lösa problemet.

Löpningen då. Ön Sal är inte där du bokar in ditt nästa träningsläger. Så är det. Men springa går det ändå att göra överallt. Särskilt om det inte behöver bli precis som du tänkt dig på förhand. Strandpromenaden mätte ungefär en kilometer. Vägen mellan hotellkomplexen som blev en rätt bra runda på åtta kilometer var belagd med kullersten. Två kilometer av typen cykelväg hittade jag också samt en landsväg som löpte ungefär 20 km upp till öns huvudort Espargos. Lägg till värmen runt 30 grader och blåsten så har du inramningen. Jag skulle säga att det är ett bra ställe för äventyrsjogging med strandstopp, vilket var ungefär min ambition.

Träningen började hela familjen tillsammans med en eftermiddagsjogg via strandpromenaden och vidare längs stranden till den så kallade snäckkyrkogården. Ett ställe där fiskare dumpat av snäckor som fastnat i näten och blivit till små berg. Kul ställe för ett stopp och några fick följa med som minne. Till stranden Igrejinha tog vi oss sen på en sandväg. En karg och naturskön strand där turkost vatten forsade in med vågorna. Nyfikna på att spana in kitesurfarna längre upp fortsatte vi längs den packade sanden och kom snart till naturreservatet Costa da Fragata. Stopp för att kolla in vattnet. Men vad var det på stranden.

Plast? Skal? Det var det senare och till vår förvåning och glädje såg vi strax nykläckta havssköldpaddor på sin väg ned till havet för att spolas ut med vågorna. Vilken grej. Denna upplevelse var något alldeles särskilt. Lite höga på livet och upplevelsen tog vi oss över sanden in till stan igen. Det blev en runda på åtta kilometer vilken toppades av den färgglada gatukonsten i centrum.

Sen kom dagen då jag hade tänkt genomföra mitt tröskelpass. Landsvägen norrut var planen men jag hade underskattat värmen och vinden. Motvind och lite uppför på utvägen. Att starta halv tio kanske heller inte var jättesmart. Det hade redan börjat bli riktigt varmt. Tänkt något särskilt på vätska hade jag inte heller. Fail. Lyckades krama ur mig någon form av tempo och visst skulle det väl bli lättare tillbaka. Halvvägs kom jag till ett slags piratskepp som inrymde en restaurang och låg vid en havslagun. Laddade om. Men nej jag var för trött redan. Fick bli ett snabbdistanspass på 24 kilometer i stället. Gott så.

Dagarna förflöt så som jag tidigare nämnt med bad, lek och försök till chill trots att Klara är en väldigt livfull flicka och att jag hade den briljanta idén att vi skulle toaletträna henne under semestern. Det blev som ett långt intervallpass, särskilt gällande nummer två, som inte var så intressant just på toaletten tyckte hon. Maten var också ett svettigt pass. En buffé med bra mat men som innebar en utmaning att få mat på tre tallrikar där vi inte visste vad en i familjen skulle vara sugen på eller om hon ville äta. Kosthållningen blev så där. Men det fanns pomme och gurkdekorationer likt kungakronor. Majs. Kex. Vindruvor. Vattenmelon. Pasta, som gick att äta när den inte var halvkokt. Som tur var nuggets de flesta måltider vilka damen gillade. Vi ruschade längs skålarna för att hinna hitta något gott som något sånär skulle matcha en sammansatt måltid åt föräldrarna – som vi skulle hinna äta innan hennes intresse mer övergick till att kolla på småfåglar eller springa i väg. De grillade varje dag, både kött och fisk, och vi landade i hur logistiken skulle skötas på bästa sätt, även gällande drycken.

Några dagar fick man byta till de lite exklusivare restaurangerna på anläggningen. Vi klädde upp oss. Laddade. Fick skumpa vid ankomst. Foto framför Kap Verdes flagga. Visade sig att det skulle bli en avsmakningsmeny. Den skulle ta flera timmar. Håll i hatten. Men vi hann bara till förrätten. Då bajsade Klara på stolen. Vi hade i alla fall gjort ett försök. Undrar om de har vårt familjefoto på anslagstavlan i köket numera.

Aktivera sig i grupp gick det också fint att göra på hotellet. Olika träningspass hade en handfull deltagare varje dag. Coreträning. Aerobics. Dans. Populärast var dansen och vattengympan. För barn fanns en klubb en halvtrappa ned vilken hade utrustning och pedagoger likt en förskola. Klara hängde där en del men helst inte helt själv. En dag var det kalas. Pantern Pantera som inte alls var lika gullig som Lollo och Bernie, utan rätt otäck, var där och en italiensk clown. Barnen fick tårta och så var det disco med ballonger. På kvällarna var det olika typer av shower. Skräckföreställning. Burleskshow. Allt lite sent för en småbarnsfamilj men det hade varit kul att se karaoken. Vi hörde den från rummet och gissade på vem av alla karaktärer vi kände igen till utseendet vid poolen som framförde vilken sång. Efter vår kväll på stan då vi hade testat cocktails på stranden kom vi dock lagom till den afrikanska dansshowen. Klara var trött men detta gav lite extra energi. Särskilt eftersom de enligt henne hade simpuffar likt henne på både armar och ben när de dansade.

Jag och Klara sprang många mil ihop, hälften av de 10 mil som jag fick ihop under resan. Vi stannade vid stränder och tog ett dopp. Rullade in på den botaniska trädgården där det fanns papegojor och andra djur förutom de fantastiskt stora och fina kaktusarna. Vi var på söndagsgudstjänst i den lokala kyrkan. Vi kollade in det mesta som såg spännande ut. Att jogga runt ger verkligen en extra dimension till resande och gör att man kommer till ställen som är off the beaten track dit inte alla går. Ytterligare ett kvalitetspass fick jag till vilket blev ett distanspass med lite mer fart. Planen var att springa till piratskeppet och vända men ett gäng lösa hundar ändrade på den planen så jag fick snurra runt lite på andra ställen.

En dag gjorde vi en utflykt. Det finns ett stort utbud av båtturer och andra turer till intressanta platser runt om ön, men oftast tar de längre tid i anspråk än vad som behövs och vi ville egentligen bara pricka in två saker utöver det vi redan sprungit till. Saltgruvan och hajarna. Vi beställde en taxi efter frukosten och drog i väg. Kom till Shark bay precis innan alla bussar kom dit. Utrustade i ett par foppatofflor klev vi ut på stenarna i den grunda viken och strax var de där kring våra ben. Citronhajarna. Runt en meter långa. Coolt att vara så nära. Klara tappade nappen. Smakade salt. Det kommer hon aldrig att glömma. Fråga henne. Inne i saltgruvan, vilket var det Sal livnärde sig på innan turismen blev den stora näringen finns några grunda sjöar. Björn fick bli den som testade då barn inte ska bada i det oerhört salta vattnet. Han flöt runt som en kork och förundrades över hur varmt det var på botten. Klara åt chips och kollade på skådespelet. Jag var glad att vi nu båda har testat då jag har flutit runt i Döda havet tidigare. På vägen tillbaka, och det är detta som är bra med privat car, gjorde vi ett populärt stopp vid piratskeppet. För såklart var det Pippis pappas skepp och dessutom var det kul att samla snäckor och bada i den grunda lagunen dit inga vågor hittade in.

Så detta med charter och all inclusive, det var inte så tokigt. Och att få uppleva det på Kap Verde var en fullträff. Sköldpaddor, hajar, sol, vackra stränder, bad, glass – vad mer kan stor som liten egentligen önska sig av en semester? Detta var perfektion. Jag kom kulturen nära tack vare löpningen och vi fick återhämtning. Jippi. Nu kör vi jul!

Närmast efter detta ligger Marrakech där det verkligen går att träna. Hela familjen ska med och vi har några platser kvar så är du är sugen på sol och löpning i slutet av januari, häng på: www.springmarrakech.se

Vill du veta mer om hur jag och Klara tar oss fram i världen så kom jag nyligen ut med min tredje bok KLARA! Att vara aktiv förälder där jag bland annat delar med mig av resa med barn men också en hel del annan inspiration om hur det är att inkludera en ny individ i det liv man älskar att leva.