feb
Jag gillar ändå känslan när ”skrota runt” ändå blev till 86 kilometer löpning. En vilovecka. Kajsa ville att jag skulle vila från löpning och köra alternativt. Men för mig är det svårt att få till, mer tidskrävande. Och hur skulle jag ta mig ned på stan för jobb i detta vinterväglag? Cykel? Skulle inte tro det. Bil? Knappast. Crosstrainer? Det går ju inte. Gå? Tar för lång tid. Fick bli joggandes. Men jag lovade att inte springa mer än ca 12 km per dag. Inte heller några kvalitetspass. Till det höll jag mig i alla fall.
Jag skriver inte detta för att framhålla mig själv. Hur duktig jag är som springer så mycket. Om nu någon vill sortera in det i facket duktig. Jag vill mer belysa värdet av att man får ihop mycket träning om man kan och vill springa dit man ska. Utan att använda denna motionsform hade allt blivit så mycket mer komplicerat denna vecka. Hade fått lämna Klara ännu tidigare på förskolan, tagit spårvagn, och ändå inte hunnit i tid till mötet på stan. Ni hör ju så dumt och bakvänt.
Jag lovade även att köra lite mer styrka och stretcha. Det har jag gjort. Särskilt gett baksidorna och höftböjarna riktiga matcher och det ger snabbt resultat. Når tårna och mer därtill nu. Motiverande om något. Jag har låtit praktikanter på gymet få ge mig ett nytt träningsprogram. Genom detta bidrog jag till meningsfulla uppgifter under deras skolpraktik. Bra grej.
På fredagar har vi en kompis flicka som är i yngre tonåren hos oss för att kunna komma i väg och träna en stund, oftast på varsitt håll då jag brukar lägga mitt tröskelpass här, men denna vecka joggade jag och Björn till gymet och körde ihop. Telefonen ringde. Barnvakten hade trampat i en bajskorv. När skulle vi komma hem? Vi drog direkt. Livet.
Helgen spenderades till stor del med mina kära boklubbsvänner. Träning ingår alltid. Blev en löprunda i det vintersovande sommarstugeområdet i Ramsdal. Vedeldad bastu. Vinterbad i en vak. Inte min grej. Men man får inte vara bang. Men wow, det var ju skönt. God mat. Underbara samtal och skönt häng utan att en liten tjej vill ha all uppmärksamhet. Som bomull för själen.
Viloveckan kan bockas av. Ni går jag in i en så kallad avstämningsvecka för att se hur kroppen känns och kan prestera efter maran i Marrakech. Spännande. För den 25 februari är det dags för distansen igen – då på Malta med två av mina favorittjejer som sällskap – syrran och min Klara.
