70 km Hälsingland

Man kan ana ett mönster. Varannan vecka ger vi oss numera iväg på äventyr. Denna gång norrut mot ganska outforskade marker för mig. Hälsingland. En förlängd helg. Många timmar att springa runt på obruten mark. Hurra. Med sikte Järvsö. Cyklar. Löparskor. Björns syster. Mat. Allt packades in i bilen. Först Uppsala. Skulle möta upp en tjej vid tågstation. Mörkblå jacka. Två påsar. Fyllda med bebiskläder. Dealade på Blocket. Fin affär som gjordes upp. Sen vidare mot målet.
Att cykla ned för berg har blivit mer och mer populärt. Järvsös berg är kanske generellt mer känt för vintersport. Och själva Järvsö för att det är Lill-Babs hembygd. Plus att det finns ett zoo. Denna helg öppnade berget för säsongen gällande cykelsport. Nej jag skulle inte ge mig på detta med fripassageraren i magen. Absolut inte.
Lördag. Att gå på zoo kändes mer passande. Jag är egentligen ingen djurvän. Tycker inte illa om djur men vill inte ha något husdjur. Fast gillar att gå på zoo. Det skulle bli spännande att kanske få se ugglor på nära håll. Lodjur. Vargar och björnar. Men man kan aldrig veta, kanske skulle de ligga gömda under en sten. På Järvzoo går man längs en tre kilometer lång trätrottoar och bjuds på upplevelser med vilda djur involverade längs promenaden. Det stämde bokstavligen. Vi fick se ugglor varav en med en kyckling i mungipan. Lekande vargar. Lodjur kalasande på köttstycken. Två björnar som klättrade högt upp i ett smalt träd. Järvar såklart. Vi scorade helt enkelt big time. Otroligt nöjda mötte vi upp Björn för lunch bland de coola downhillcyklisterna på bergshotellet.

Sedan var det dags för min riktiga arena. Löparäventyr. Planen var att springa runt berget där cyklisterna åker. Hade fått tips på en rutt vilken enligt uppgift skulle vara ungefär en mil. Det stämde naturligtvis inte. Eller så var det jag som tog en vidare sväng än menat. Sprang mot Bondarv och sedan in på mindre vägar mot Grönås. Några kilometer kort efter det hittade jag något intressant. Telefonkiosker. Gamla grävmaskiner. Skyltar. Skrot. En man i blåställ rotade runt i en bod. Jag frågade vad detta var. Frågade flera gånger. Hörseln var inte den bästa. Men visst kunde jag få titta runt. Spännande. Vilken maskinkyrkogård. Coolt.

Det började dugga. Insåg att jag redan sprungit en mil och hade minst lika mycket kvar. Regnet tog fart. Hittade en genväg. Spöregn. När en skylt Järvsö dök upp såg jag att detta skulle bli en halvmara. Men hemväg och att plocka fler kilometrar än jag trott var ingen nackdel. Snarare tvärt om. Fast besluten om att hålla min ledning i Salmings majutmaning #salminglevels. Men mitt andra mål för dagen fick bli en annan dag.
För efter en snabb dusch och lite mellis drog vi iväg alla tre. Mot Järvsöklacken. 390 meter uppåt genom skogen på en stig. Det slutade regna. Molnen skingrade sig. Dimslöjor från dalen. Ni kan tänka er att det var en fin utsikt och kväll. Dessutom hade vi fått berget helt för oss själva. Men det var inte första gången jag var här. För ganska exakt nio år sedan med mina första 100k i benen och med ett SM-guld i bagaget gjorde min vän Magnus och jag denna stigning som en morgonjogg efter en natt i tält vid foten. Har svårt att tro man kunde kalla det en jogg men minnena av vad jag fått uppleva sedan dess som ultralöpare hann ikapp mig. Jag är tacksam för allt som hänt och händer sedan dess. Läs här om mitt förra besök på klacken och första ultraloppet: https://loparaventyret.se/ultrasm/

Blev även en trivsam promenad nedför där vi bollade minnen från åttiotalets barnprogram och sedan en burgare på en mysig restaurang i byn. Detta var kvällen för Eurovision med Tusse i Rotterdam. Vi kanske tittade en timme sedan var det tack och god natt. Semestrar genomför vi aktivt och sover på nätterna. Bästa livsstilen.
Söndag. Dags för långlöp. De andra gav sig iväg på cykel. Jag sprang till Ljusdal. Alla skulle inte ha tyckt det var en kul sträcka. 16 kilometer landsväg och det hände absolut ingenting. Förutom att jag kissade x antal gånger i diket. Men jag gillar långa asfaltsträckor. För att komma in i själva Ljusdal svänger man höger över den röda bron. Joggade först upp till det vackra vattentornet som fyllde 100 år 2017 och vilket man kan ta sig upp i via trapporna efter att ha hämtat nyckeln i kommunhuset. Men nu var det söndag. Slog mig att det var i princip folktomt på gatorna. Faktiskt helt dött. Kollade in gamla stan vilket gick snabbt, och hittade sedan Bagargränd vilken var helt i min smak. Fasader prydda av streetart. Där plockade Ljusdal många poäng.

Vägen tillbaka tog jag på andra sidan Ljusnan via Hybo, Säljestad och Kåsjö. Mindre landsväg vilket var trivsamt och även här med mitt favoritunderlag asfalt. Såklart blev det Fridakilometrar även denna dag, vilket har blivit ett begrepp bland mina vänner. De estimerade 34 kilometrarna landade på dryga 40. Energilös i slutet. Räcker inte med sju godisar och en shot från www.drickra.se under ett fyra timmar långt äventyr inklusive stopp för sevärdheter. Min Kraftbar hade jag nämligen tappat men det var bara att gilla läget, fanns inget att köpa längs vägen. Fast jag har överlevt värre saker.

Den sena lunchen slevades snabbt in och efterföljdes av ett skönt soffhäng i sällskap av en bok några timmar innan vi tog oss an Järvsöbacken precis vid vår stuga. Först likt en skadesafari. Björn visade oss läskiga hopp och berättade krigshistorier om hur folk hade ramlat. Uppe på toppen var det jättefin utsikt och kul att se hela vägen jag hade sprungit tidigare under dagen från ett fågelperspektiv. Nedfarterna för cykling är alla uppkallade efter Lill-Babs sånger och barn vilket är en kul detalj. Sa jag att vi är aktiva här. Efter middag och en runda Hälsingespelet där vi hade oerhört begränsade kunskaper somnade vi snart.

Måndag. Jag gick ut och morgonjoggade. Tog mig av Stenegården, inte öppet vid sju på morgonen såklart, men vacker Hälsingegård fylld av små butiker dagtid att botanisera och fika i. Över till Kyrkön där namnet beskriver just vad den är. Efter frukosten åkte vi till Delsbo för att testa en ny aktivitet. Dressin. Det gamla stationshuset inrett i retrostil är navet i Dellenbanan och hyr ut dressiner som man kan trampa mil efter mil i två riktningar. Vi valde österut, tog med matsäck, och gav oss iväg. Susade fram genom skogen på ett sätt där det kändes som tiden hade stått stilla. Fikade vid en sjö och fortsatte mot Näsviken där vi vände dressinen efter att ha köpt glass och trisslotter i butiken. Glada trots nitlotter trampade vi tillbaka och hade då varit ute på rälsen i 36 kilometer.

Vårt sista stopp på Hälsingeturen blev efter tips Ystegårn för sen lunch och njutning i solen. Jag åt den godaste raggmunk jag någonsin ätit på den fina gården med tillhörande inredningsbutik och aktiviteter i form av trampbilar för barn. Helt mosig i skallen efter den ganska kyliga turen på dressinen åkte vi hem. Just det. En sak till. På en parkering i Uppsala träffade vi en man i liten röd golf med enligt beskrivningen svarta byxor och en vit påse. Ytterligare en bra klädesdeal till fripassageraren vilken också haft en fin helg. Studsandes runt med huvudet nedåt i 70 kilometer löpning, två toppturer och en öronbedövande dressintur. Stackars barn. Skiljer bara på ljus och mörker och har utvecklade hörselorgan. Men sparkar glatt i magen hela tiden. Bara att vänja sig. Det är såhär härligt, spännande och fyllt av upplevelser vårt liv ser ut. Välkommen ut till detta i mitten av juli vår lilla bebis.