mar
Söndag. Klockan var sex. Solen hade redan börjat stråla från en klarblå himmel. Frukost. Min skjuts stod redo nere vid sjön. Det skulle bli en fin dag. Målet var Vrinneviskogen och bilen parkerades vid Tjalvegården. Bakluckan dukades upp med bars, gel, kaffe och sportdryck. UT Kolmården hade bjudit in till ultraintervaller där alla fick vara med. Milspåret skulle springas med start var 75:e minut. Men man fick välja när och hur många varv man ville delta. Ett toppenupplägg.
Milspåret i Vrinnevi, den nya sträckningen sedan några år, är en terrängens highway. Inga rötter och konstigheter. Men en del backar. En fin runda i vacker skog. Skogar är oftast vackra. Under detta upplägg kunde man springa upp mot sex varv och ett bonusvarv. Jag har svårt att inte göra något all in. Finns det sju varv springer jag sju varv. Klockan åtta började vi.
Knappt 20 löpare hade samlats. Tjalve hade förlagt sin söndagsträning till detta upplägg. De anslöt med ett saftbord. Vi sprang iväg. Skönt tempo och samlad grupp. Kända ansikten blandat med nya bekantskaper. Många hade jag inte träffat på länge. Stämningen var på topp. Perfekt sätt att springandes uppdatera sig om den senaste tiden. Efter en timme var vi tillbaka.
En kvarts fika. Fler hade anslutit. Någon fångades spontant upp. Han skulle ju ändå springa milen och kunde lika gärna springa med oss. Det var lite kyligt trots solen. Men under detta varv saknade jag inte de glömda vantarna. Anekdoter om händelser i skogen. Vilka lopp skulle folk springa i år. Mycket avhandlades.
Tredje varvet. Det mest välbesökta. Även barnvagnar. En musikanläggning hade spontant kommit på plats. Ännu mer pepp. En macka och en bit energibar. Lite kaffe. Ännu mer kompisar jag inte sett på länge. Gruppen blev lite mer utdragen. Tiden går fort när man pratar. Det var inte bara vi i skogen. Vi tangerade de som gick tipspromenad. Full rulle i skogen.
Många var nu klara med dagens utmaning. Nöjda och glada. Åt ett ägg. De hejade iväg oss ut på fjärde varvet. Det fick bli i linne. Snart hade vi som varit med sedan starten maran sprungen. En tjej sa att hon hade träffat mig i bastun kort efter att jag hade börjat springa för 10 år sedan. Jag hade som en nyfrälst pratat om hur mycket jag gillade att springa. Hon hade känt på sig att min löpning skulle leda till någonting. Jag blev glad över förmedlingen av minnet. I varvningen fanns det nu godis. Välkommet. Tillsammans med en macka till.
Såhär såg det ut inför varv fem.
Varv sex. Det var inte så skönt i linne. Tröjan åkte på igen. Någon som hade varit med i början anslöt sig igen efter att ha varit på karatetävling med sina barn. Det var fortfarande några tappra som hade kört alla varv. Delade ut en liten bit energibar från mitt flipbelt. Det hjälpte den energilåga kompisen. Det är fascinerande att kroppen ville springa, och att det inte kändes någon skillnad i kroppen mot det första varvet. Detta blev även det snabbaste.
I mål. Bilen packade ihop. Musiken hade slutat. Men bonusvarvet var kvar. Till sällskap hade en ny vän anslutit. Hon skulle springa den sista milen med mig. Mitt mål blev att få henne runt springandes hela rundan. Jag lyckades. Visste inte innan att det var ett halvår sedan hon hade fixat det. Blev nästan mer glad över det än över att jag själv hade sprungit sju varv i vår fina skog och fortfarande var pigg och glad.
Men man kan ju inte vara annat när man haft en underbar dag i skogen och känner folk som fixar ett roligt event. Vi åkte hem och åt god mat och hängde i soffan hela kvällen. Efter någon timme indikerade min klocka att det var dags att röra på sig. Köpte inte riktigt det. Dagen efter kändes det inget i kroppen. Jag tackar den för att den står ut med mig och är så stark. Som present fick den en massage. Ser fram emot denna ultraroliga säsong.
PS För dig som vill få hjälp med att springa långt – Just nu kör vi en KAMPANJ!
Om du anmäler dig till http://www.vikbovandan.se innan den 31 mars får du ett träningsupplägg anpassat för löparutmaningens 43 km den 12 augusti. Hoppas vi ses – springandes eller cyklandes – varmt välkomna!
