jun
Idag hade jag en lång dags väntan. Men inte på vilket ställe som helst. Utan i London. Inte ville jag sitta på Stanstead och vänta utan såklart förvaltade jag tiden på bästa sätt. Detta görs med fördel under ett löparäventyr. Jag har varit i London många gånger och ville se något nytt. Beslutade mig för att ta mina vänner till hjälp. Precis när planet lyfte från Skavstad postade jag en fråga på Instagram och Facebook om vad jag borde springa till. När jag landade hade jag fått flera tips. Mitt mission för dagen blev att hinna bocka av dem allihop.
På listan hade jag följande:
Thames Barrier
Hampstead Heath
Primerose Hill
Wimbledon
Borough market
Shoreditch
Regents Park
Lämnade in min väska hos det som kan ha varit den långsammaste väskinlämningen i världen och tog sedan Stanstead Express in till Liverpool Street station. Under resans gång la jag upp en rutt som skulle ta mig till alla ovanstående platser. Det skulle bli tight. Men det kunde gå. Jag hade 5,5 h på mig när jag kom ut på gatan. Skred direkt till verket. Blev raskt påmind om att London inte är bästa staden att springa i. I alla fall inte de centrala delarna. Det är så mycket rödljus och trottoarerna smala. Man vill inte heller springa på vägen och bli prejad av en röd dubbeldäckarbuss. Sedan är det lätt att bli överkörd för en sådan person som mig som nästan blir det när jag ska över gatan och det inte är vänstertrafik. Letade mig ned till Themsen. Vid vattnet brukar det alltid vara lättare.
Mitt första mål på färden var Thames barrier som öppnades 1984 och är till för att skydda London från typ en flodvåg. I den riktningen passerade jag landmärkena Tower of London och Tower bridge, precis som mängden av förskoleklasser och turistgrupper också gjorde. Men det tog inte lång tid innan jag sprang på lugna och smala gator och genom mysiga bostadsområden med klassiska engelska radhuslängor. Vägen gick stundtals längs vattnet och ibland fick man springa bort en bit för att ta sig över små sidokanaler och andra hinder. En gränd till höger såg intressant ut. Visade sig att den ledde till en trapp ned till en liten sandstrand. Några skyltar visade sedan att där gick en cycle superhighway. Att cyklar susar fram fort i denna stad hade jag varit med om under tidigare resor. La in en mental anteckning att jag verkligen skulle titta mig om innan jag korsade gator här. Fortsatte och hade inte tänkt att springa ut på halvön Isle of dogs vilket jag borde ha gjort men visste det inte då. I parken lekte barn i skoluniformer. Detta blev några kilometers omväg och efter detta när jag kom fram till det jag hade trott var en bro visade det sig att den i själva verket var en motorvägstunnel. Dead end. Frågade hur man kunde ta sig över Themsen. Det fanns en gångtunnel över till Greenwich ute vid spetsen av Isle of dogs. Där ungarna i skoluniform lekte. Sprang tillbaka.
Gick via spiraltrappan ned i underjorden och sprang under kanalen som tog mig upp i Greenwich och det fina slott jag hade sett från andra sidan och fartygen Cutty Sark man kunde besöka. Tog mig genom de mysiga gatorna kantade av genuina pubar i Greenwich market och plötsligt hamnade jag i området Deptford där det var loppmarknad. Saktade in lite. Köpte dricka och en bulle som jag åt medan jag strosade gatan fram. Tittade på utbudet och kände in stämningen vilken passande ackompanjerades av Beatles musik på sina ställen. Laddningen på en mobiltelefon håller inte länge om man navigerar sig fram med hjälp av den. Försökte därför att hålla kursen så gott det gick utan och istället memorera vägen. Gjorde att jag hamnade på en typ av bakgård. Tog mig ut på andra sidan via några buskar där jag skrämde upp något jag tror var en tvättbjörn.
Framme i Borough gick jag därför in på närmaste bibliotek för att ladda telefonen lite. Tyvärr fick jag även skippa Wimbledon Stefan Holgersson.Tiden blev för knapp och tennistävlingen börjar inte förrän den 2 juli. Men jag hade hunnit om jag inte hade sprungit bort mig i början. Sorry.
Var alltså tillbaka vid Themsen och precis som alla andra färdades jag längs vattenpromenaden. Förbi Shakespears Globe theater. Förbi en kille som satt och skrev på skrivmaskin och erbjöd att skriva poesi mot valfri betalning. Förbi gatumusikanter. Tog en av alla broar tillbaka till andra sidan. Ja Stefan Holgersson det blev bara en bro och en tunnel trots att man likt ditt förslag kunde ha utmanat sig med att korsa så många som möjligt. Men det får bli en annan gång. Jag fortsatte genom Covent Garden i riktning Regents park. Vid London Zoo kan man sen ta sig upp på Primerose Hill.
Nu blev det brått på riktigt. Jag var tvungen att hinna med Stanstead express 16:10. Klockan var 15:15 och jag hade en punkt till på listan och dryga 7 km att ta mig springandes. På en väg jag inte kunde genom ett hektiskt London. Utmaningen kändes lite för stor. Rullade ned för kullen och joggade genom Camden till en tunnelbanestation.
Från hållplatsen Old Street fick jag bokstavligen kuta. Att ha bytt tunnelbanelinje hade tagit för lång tid och blivit en omväg. Det blev en sprint förbi kontorskomplex och kryssandes mellan affärsfolk i kostym och dress. Hann in på Liverpool street station och in i tåget 45 sekunder innan det bar av mot Stanstead. Puh. Tycker ändå jag gjorde ett bra jobb och täckte in kända och okända delar av staden under mina 38 km sightjogging. Det finns mer att se och en av lärdomarna jag tar med mig är att nu måste jag verkligen köpa en powerbank som jag kan ha i mitt Flipbelt när jag ska ut på löparäventyr av denna art. Och Patric Stubbe. Pubarna sprang jag bara förbi, men lovar att det blir ändring närmsta dagarna. Nu mot Nice.
