Wir lieben Berlin

Har sagt det förr. Berlin calls. Over and over again. I helgen var det återigen dags. På egen hand. Eller inte riktigt. Jag skulle få visa mitt älskade Berlin för någon som betyder minst lika mycket för mig som den nämnda staden. Ingen plan och tre dygn låg framför oss. Oceaner av tid kan tyckas men inte i stad där upplevelserna i stort och smått är oändliga. Fast innan det. En 16 timmar lång bussresa som efter lite sömn på bussen, en tupplur på Malmö central innan vi blev väckta av vakterna och vila på färjans däck i solen släppte av oss en timme för sent vid ZOB. En timme för sent på grund av att chauffören körde fel och via ett bostadsområde hamnade i fel riktning på motorvägen. ZOB. Zentrale Omnibus Bahnhof. Nej det låter inte särskilt sexigt. Men det tyska språket kanske inte är det som mest lockar i denna stad även om jag talar det flytande.

Checkade in på hotellet. Samma som alltid. I Bernauer Strasse. Mitt emot Mauerpark och längs sträckan där en del av muren gick 1961-1989 och som numera är ett minnesmonument. Middag på Vietnamese Villiage. Min favorit. Fick in maten som egentligen tillhörde tjejerna vi delade bord med. Började äta innan vi märkte det. Fick in ny men lät den andra stå kvar. Delade den med tjejerna. Sådant som kan hända i Berlin. Vidare för att äta en kaka på Anna Blume. En annan favorit. Cafét som ligger vid bokträdet nära Kollwitzplatz. Bokträdet där man kan ta en bok och lämna en annan. Cafét med magnifika bakverk. Tyskarna kan baka. Skyarna öppnade sig. Men sorlet från uteserveringarna trängde igenom. Vi gick hemåt och försökte ta skydd mot regnet längs husväggarna. Blöta, trötta, mätta och med en skön feeling somnade vi.

Sedan morgonjoggen såklart. Sprang förbi Zionskirche, korsade Rosenthaler Platz och genom Monbijoupark med judiska synagogan på höger sida. Den som brann under kristallnatten. Sedan vidare förbi Bode museum och ut på Unter den Linden som tog oss till Pariser Platz och ikonen för staden. Brandenburger Tor. Till vänster Potsdamer Platz och monumentet över Europas mördade judar. En plats för eftertanke. Vi gick ned mellan de stora stenblocken och stadens sorl blev mer och mer fjärran. Fast ändå nära. Känslan av hopplöshet och att vara övergiven av världen. Joggade hemåt och mot frukosten.

Liebe in Berlin. Behöver jag nämna att en jogg får dig att se så mycket mer av en stad? Gör den med fördel på morgonen så slipper man både turister och en hel del trafik.
Sen var det dags för cykling. För att minimera rödljus åkte vi svängen genom Invalidenpark där det också finns ett litet stycke mur och vakttorn och tog oss via Hauptbahnhof som stod klar till fotbolls VM 2006 till Siegesäule. Segermonumentet man kan ta trapporna upp i. Utsikt i alla väderstreck och prytt med både vacker mosaik och kulhål.

Genom Tiergarten. En stor och grön park i mitten av Berlin där man med fördel kan bedriva löpträning. Eller sola naken. Tyskar gillar sådant och där varje tillfälle ges finns det alltid en del där man kan vara just detta. Fri kroppskultur. Vi behöll kläderna på och satte oss vid Schleussenkrug. Ett annat favoritställe i min stad. Det ligger precis vid Zoo och vi fick även en sneakpeak in på kamelerna och barnens lantgård. I närheten ligger Kaiser Wilhelm Gedächtniskirche. Den bombade kyrkan som har fått stå kvar på det viset efter slutstriden 1945. Så som det är i Berlin. Historia och nytt sida vid sida. Nu blev det en längre sträcka cykling mot Kreuzberg där vi kryssade mellan filerna likt locals fram till Bergmannstrasse som sprudlade av folkliv som det brukar på en lördag. Efter en falafeltallrik som räckte till ett helt kompani besökte vi Celines klädaffär. Hon syr sina egna kläder under www.lasalina.de och är dessutom mamma till ett av mina gudbarn. Hon heter Melina och vi hakade på pappa Peter och hämtade henne på förskolan. Så långt var allt normalt. En vanlig hämtning. Avprickning på lista. Trevlig fredagskväll, vi ses på måndag, sa fröknarna. Men vi gick inte långt utan till parken Pauli precis bredvid. Det gjorde även många andra barn med sina föräldrar. Vi satte oss på brädorna som formade ett skepp. Paddlade med pinnar. Åt medhavd picknick och frukt. Pingvinernas avdelning hade barnkalas lite längre bort. Vi lekte med barnen. Pratade med föräldrarna. Det dracks öl. Inga konstigheter alls. Men oerhört osvenskt. Barnen lekte i den vattensprutande draken och med pinnar och annat de hittade på gården. En del klättrade upp på ett tak. Det var väldigt skön stämning och bredvid var det bouleturnering. Där började de också grillas. Man kunde köpa korv och stekar i bröd. Även öl och drinkar. En vanlig fredag i denna park. Fredagsmys på ett helt annat sätt. Sådant som händer i Berlin.

Jodå. Barnen ville leka med mig men det var svårare att få med dem på bild.

 

Solen hade ännu inte gått ned när vi lämnade lekparken efter fem timmar. Cyklade till Karl Marx Strasse och Klunkerkranich där det enligt uppgift skulle finnas en takterrass. Det fanns det. På toppen av ett parkeringshus. Kö. Én in en ut. Vi hann upp och in på den helt fantastiska baren. Eller flera barer. Ett liveband. Hundratals fågelholkar. En sandlåda. Installationer av alla de slag. Bohemiskt av rang. Aperol Spritz. Solnedgång. Sådant som händer i Berlin.

Från taket såg vi vårt område. Någon mil bort. Men tar inte lång tid att cykla när kvällen är varm. Men det fanns mycket spännande på vägen. I en kyrkoruin vid Alexanderplatz var det livekonsert. TV-tornets 365 meter bredvid. Berliner Dom. Neues museum. Fullt på uteserveringarna men dags att sova. Fast egentligen vill man inte det med risk för att missa något spännande.

Lördag. Frukost först. Sedan långpass. Riktning Alexanderplats och iväg längs Karl Marx Allé. Här känner man av DDR. Sovjetunionen. Bred väg och breda trottoarer. Stalinistisk arkitektur. En byst av nämnda man. Bokhandel döpt efter honom. Ett café med namnet Mokba. Efter att ha passerat mellan Frankfurter Tor var vi i Neuköln. Streetart. Matmarknad runt Boxenhagener Platz så som det brukar på en lördag. Vidare mot Ostkreuz och över floden mot Treptower park. Det ryska monumentet. Gigantiskt. Tillbaka mot Kreuzberg och efter Schlessisches Tor jogg längs East Side Gallery där konstnärer fått varsitt segment av muren att måla sin bild av de delade åren i Tyskland. Någon var tröttare än mig. Jag peppade. Bara 20 min kvar. Att köpa glass på vägen för att adddera energi var inte ett alternativ förstod jag. Viktigare att undvika onödiga stopp. Borde vi inte vara framme snart. Är det verkligen rätt håll. Tänker fasen inte stanna även om det kommer bilar. Men vi fixade det. Sightseeing med Frida sker löpandes. Grymt bra jobbat för den ovane. Två timmar av äventyrslöpning. Resten av dagen skulle bli lugnare.

Numera ett Berlin. Alla får vara med sina kära. Ingen behöver fly över muren.

Vi åt en hamburgare i närheten. Det gjorde också ett livligt barnkalas med 8 tioåriga tjejer. Mysigt ändå på något sätt. Vidare till Kollwitzplatz. Även där matmarknad på lördagar. Vi köpte fika och satte oss i parken likt flera andra inklusive en man i långklänning och en hink som handväska. Strosade genom vårt Prenzlauerberg. Stannade till för att få en rakning med kniv. Köpte öl och satte oss i Mauerpark. Den finns just för att det inte fanns något just där. Förutom ingenmansland vid muren. Vilade lite i solen. Ren njutning med puster av röken från en och annan joint i närheten.

Kvällen fortsatte åt andra hållet. Men det är lätt att fastna på vägen fast man har en plan. En trappa ledde upp till något som hette Rosengarten. Uteservering i solen. Klart vi stannade till. Gick sen nedåt Spree och vid floden på andra sidan den vackra Berliner Dom åt vi middag. På vägen hem visade jag vad en innenhof är. Byggnaderna i Berlin är generellt låga men kvarteren är stora. Innanför finns fler huskroppar. Vi gick in i några portar. Särskilt en bredvid Hackescher Höfe. Där finns bio, ute som inne, och väggar dekorerade med cool streetart. Vi slog oss ned i en hammock. Anne Frank har även ett centrum här och i något som liknade en tuggummiautomat kunde man köpa små askar med konst. På toaletten satt det vevspeldosor på väggarna och en söt dam pysslade med blommorna på gården trots att timmen var sen. Sådant som händer i Berlin.

Söndag morgon innan frukost. Morgonjogg på egen hand. Fick Berlin för mig själv en liten stund. Bokstavligen. För på en söndag morgon strax innan åtta sover staden. Förutom några som inte har gått och lagt sig alls samt en handfull joggare. Skulle springa en timme, men det blir lätt längre. Det är på denna plats begreppet Fridakilometrar har myntats. För min uppfattning om vad som egentligen är långt blev lite defekt av att bo här. Delvis beroende på att har man 15 km till träningen på cykel och lika långt till jobbet blir allt annat kort. Spree. Riksdagen. Siegesäule. Tiergarten. Kom på att jag även ville ta en tur förbi Gendarmenmarkt med den vackra Franska respektive Tyska kyrkan.

Efter frukost en runda genom marknaden i Mauerpark tvärs över gatan. Nytt och gammalt. Kläder, smycken och annat tillverkat i Berlin. Mat i olika former. Jag var sugen på några egentillverkade energibollar. De låg i olika glasburkar och såg väldigt goda ut. Det som saknades var någon som sålde dem. Fast tängerna låg framme och vad de kostade framgick av skylten. Påsarna hittade vi också. Lika bra att fixa själv. Resulterade i att en kö bildades efter mig. Fler var sugna. Men jag jobbade inte där. Lade fem Euro på bänken och gick vidare. Sådant som händer i Berlin. Men nu var det inte mycket kvar för denna gång. Vi tog våra väskor och gick till Humboldthain. Köpte en Döner. Det måste man göra i något skede. Gick genom rosenträdgården och upp på den gamla bunkern med utsikt över Västberlin. Där åt vi vår turkiska kebab. Någon hade firat något. Resterna av en tårta och konfetti låg på en bänk bredvid. Vi tog S-bahn till ZOB. Vilken helg. Och ytterligare en person har blivit förälskad i staden. Jag har lyckats ännu en gång. Wir sind Berliner.

Ni vet väl att Löparäventyret alltid åker till Berlin i början av april varje år? Vi möter våren, springer halvmaran och äventyrar i vår favoritstad. 2020 går resan 2-6 april och flera har redan skrivit upp sig på intresselistan då bussen brukar bli full snabbt. Vill du också säkra din plats? Maila frida.sodermark@loparaventyret.se för att inte missa äventyret.
Info om hur upplägget brukar se ut finns på www.loparaventyret.se/resor Där finns också info om årets spännande resa till Moskva 20-23 sept. 18 personer kommer att följa med och springa och jag har adderat två extra platser som nu finns bokningsbara fram till slutet av juni – blir någon av dem din?

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *