Running Warsaw dag 4

Vaknade till en strålande morgon. Utanför fönstret bredde det igår nämnda landskapet ut sig likt kullarna i Sound of music. Jag gick ut på balkongen. Intressant twist att dela den med rummet bredvid. På golvet låg ett paket cigg som var grannens. Jag snörade på mig skorna istället och vi gav oss ut på morgonjogg.

Benen var lite stela efter maran, men bästa lösningen är att jogga igång lite lätt. Som ni ser var det allt annat än flackt, men med detta panorama glömmer man lätt bort stelhet och skuttar runt glatt sjungandes likt i filmen. Tuffare lär deltagarna i cykelloppet för några dagar ha haft det. Brutal cykling. Men av detta blir man stark.
Benen var lite stela efter maran, men bästa lösningen är att jogga igång lite lätt. Som ni ser var det allt annat än flackt, men med detta panorama glömmer man lätt bort stelhet och skuttar runt glatt sjungandes likt i filmen. Tuffare lär deltagarna i cykelloppet för några dagar ha haft det. Brutal cykling. Men av detta blir man stark.

Frukosten åt vi ute i solen där vi såg luftballonger glida runt över dalen. Hade varit 100 % harmoni om de inte hade haft den dåliga smaken att placera kylaggregatet på uteserveringen. Eller att en snubbe rullade gasolflaskor runt hörnet. Vårt besök nere i söder var kort men på morgonen hann vi åka upp till skidanläggningen och titta. Där var det fullt pådrag och kommers. Lokala delikatesser, hantverk och en del krimskrams. Man kunde kasta basketbollar och vinna stora mjukdjur, åka tekopp, hoppa studsmatta, fota sig med bergen bakom och få det tryckt på ett pussel eller åka häst och vagn med en kosackklädd kille. Det var nästan lite surrealistiskt. Först skog och pittoreska byar med alphus och så plötsligt detta. Men det var ändå trivsamt och vi var glada att det var lågsäsong och relativt folktomt.

Kanske världens största chips. Vi provade även grillad ost och en gigantisk bulle som skulle ha räckt till en hel familj. Vi åt en var.
Kanske världens största chips. Vi provade även grillad ost och en gigantisk bulle som skulle ha räckt till en hel familj. Vi åt en var.

Den högsta toppen i bergskedjan Tatry är runt 2400m och vi hängde runt på dryga 1100m. Området sträcker sig in i Slovakien och det finns över 270 mil vandringsled. Men på vintern åker man skidor utför. Även en del backhoppning. Polacken Kamil Stoch som vann två guld i Sotji-OS hade byggt ett hus i närheten. Det såg ut som taget ur en sagobok. Timrat på det mest fantasifulla sätt.

Det var dags för oss att åka norrut igen vid lunch och med oss på resan fick vi en ost av våra vänner som tagit väl hand om oss under vårt korta besök. Vi hade tillsammans med dem planerat en rutt som förväntades ta lite kortare tid tillbaka till Warszawa. Så blev det inte, men det är kul att åka bil utomlands.

Ett paradis för den som vill smycka sin trädgård. Trädgårdstomtar, Shrek, giraffer, hundar, höstar, grisar, andra typer av figurer och kanske en skön fotboll att själv sätta sig på i trädgården.
Ett paradis för den som vill smycka sin trädgård. Trädgårdstomtar, Shrek, giraffer, hundar, höstar, grisar, andra typer av figurer och kanske en skön fotboll att själv sätta sig på i trädgården.

Vägen var bredare, snabbare och färdigbyggd men tog ändå en väldans lång tid att åka på. Kan också bero på att den var längre och att de tillämpar en trafikplanering innehållande trafikljus på motorvägen. Vi stannade bara för att äta. Först försökte vi i ett ombyggt flygplan, men vi var inte sugna på korv och äggröra, utan åkte vidare. Hittade ett hak som inte heller serverade något annat än stabbig mat. Vi valde hamburgare. Den serverades i den största fralla jag sett men var god. Det är svårt att vara nyttig här. Vi kom till flygplatsen i tid men vi hade inte behövt ha någon brådis. Det var ändå försenat och morgondagens jobbplaner gick i stöpet. Fick planera om och ordna ersättare. Saker och ting löste sig som det till sist brukar göra. Flygplatsterminalen var nästan folktom och vi var trötta. Hem skulle vi säkert komma någon gång.

Sammanfattningsvis. Fyra dagar i Polen. Många upplevelser. Ett fint land. God ost. Roliga äventyr. Ett bra lopp. Att springa maran i Warszawa kan jag rekommendera. Enkelt och nära att ta sig dit. Bra arrangemang och lätt att kombinera med andra upplevelser. Det finns för många lopp och för lite helger, men hit kommer jag att komma tillbaka.

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *