Prånglar ut falska sedlar i Chile

I lördags kväll mötte jag min bror på Arlanda. Det är inte ofta man spenderar 10 dagar på tu man hand med sin bror. Ännu mer sällan att det sker i Chile. Ett socialt experiment av rang som började i Sky citys bar över en öl. Inför resan hade vi endast grova planer och skulle ta det lite som det kommer. Innan biljetterna hade bokats hade vissa förhållningsorder upprättats och kompromisser ingåtts. Bra det. Min bror och jag har olika tempon i kroppen och det skulle visa sig bli ett utomordentligt bra koncept. Jag som haft lite för mycket bollar i luften behövde tagga ned så vi skulle mötas på halva vägen. En resa utan stress, med skönt häng och lagom mycket äventyrande. Det skulle bli grymt. Jag gillar min bror, han är rolig, och detta äventyr har potential att bli något speciellt. Tilläggas ska att min bror inte är idrottare. Med en innebandy- och fotbollskarriär i bagaget tränar han numera sin dotters flicklag i fotboll och besöker periodvis Skärblacka bruks gym. Det har även ryktats att han tar en runda i spåret. Det finns vittnen som kan styrka detta. Hans starkaste kort under söndagens tävling, Wings for Life, i Santiago kommer sannolikt vara hans pannben. Hans första lopp i världshistorien. Spännande.

I säkerhetskontrollen sa brorsan till personalen att vi skulle på träningsläger i Chile. Intressant tänkte jag, och funderade för mig själv över vad han skulle träna på. Kanske att umgås med sin speedade syster. Jag skulle löpa i lagom mängd och ladda inför Wings for Life. En lång natts flygning från Paris som vi trodde skulle vara 9 timmar visade sig vara 15 och efter det landade vi i Santiago. I Paris hade vi bestämt att äventyret skulle börja med att vi hyrde en bil för att ta oss in i Argentina. Detta visade sig vara en omöjlighet då man behövde en del papper för detta ändamål som man inte kunde fixa på en söndag. Nytt öråd som resulterade i att vi hittade en buss som tog oss genom en förort där vi bytte till en annan som tog oss mot kusten och Valparaiso. Chiles viktigaste hamn och en stad uppbyggd likt ett färgsprakande kaos. Vårt hotel låg halvvägs uppför bergssluttningen som de flesta andra hus i denna stad. Ett gul och fin gammal byggnad som vid första anblicken såg ut som ett trähus men precis som de flesta andra har en fasad av korrugerad plåt. Men det var riktigt fint och hade en terrass med utsikt över hela staden och havet. Eftersom detta träningsläger började med vilodag checkade vi bara in och gick ned på stan för att äta. På ett lokalt hak åt vi en macka av rang med kött, majonäs, tomat och guacamole. Populäraste rätten på stället var ett berg av pomme toppat med olika sorters kött och korv. Klockan var bara åtta men vi var hur trötta som helst och gjorde vårt bästa för att hitta något snacks som såg någotsånär gott ut. Sedan lade vi oss i sängen för att kolla på film. Somnade efter en halvtimme. Bra vilodag.

På måndagens morgon trodde jag att jag hade missuppfattat tidsomställningen för vid sju på morgonen var det fortfarande mörkt. Jag knöt på mig skorna och joggade ned för den branta backen. Anklarna var fortfarande lite svullna och det blev en väldigt långsam jogg i en timme. När jag kom tillbaka var det fortfarande mörkt. Kanske bra. Då blir det att sova lite längre på mornarna. Passade bra in i mitt lugna fokus. Efter frukosten tog vi en promenad bland de färgglada husen. Förutom fasaderna i regnbågens alla färger är denna stad en dröm för människor som gillar streetart. I den kategorin räknar jag in mig själv. Gatorna var vindlande och här och där kunde man ta bergbanor för att slippa trapporna. Bergbanor som åkt upp och ned de senaste 100 åren utan att moderniserats. Golv av parkett och trötta förare gjorde upplevelsen genuin. Vårt mål var några spektakulära kyrkogårdar. Gravar likt små palats, madonnastatyer och mindre exklusiva dödsbon som mer liknade små lägenheter staplade på varandra låg med fin utsikt över staden. Här kan jag tänka mig att spendera min tid på andra sidan. Sedan gick vi tillbaka till vår soliga terrass, åt lunch, och väntade på att jag skulle bli uppringd av Morgan och Christer i kvällspasset i P4. Efter att jag hos dem avlagt rapport från vattentornet i Örebro och andra knäppa lopp gick vi ned till hamnen. Där åkte vi med en liten båt genom hamnen. Vi fick se stridsfartyg, containerhamnen, sjölejon och under några minuter fick brorsan köra båten. Därifrån tog vi en buss till Vino del Mar för att se stranden. Vi blev avsläppta lite för tidigt men det var fint med klippstränderna och pelikanerna som bodde där. Bror hittade en pub och själv drog jag iväg på ett tröskelpass längs strandpromenaden. Den övergick från att följa klipporna till att gå längs stranden och jämsides med skateboardåkare, pensionärer med käpp och några andra löpare genomförde jag fem stycken tusingar i bra fart. Vi har gjort en bra uppdelning för att täcka in alla delar av det Chile har att erbjuda. Jag tar springbara vägar och Daniel den lokala ölen. På kvällen gick vi uppåt i våra kvarter för att äta middag. Vi hittade en jättemysig restaurang där vi åt lokala specialiteter och drack lite chilenskt vin. När vi skulle betala visade det sig att vi hade falska pengar. Löste problemet genom att gå till närmsta kiosk och handla. Där lyckades vi utan problem prångla ut dem. Tog en runda och kollade in gatulivet. Många bakar piroger eller lagar sushi och lägger sedan detta i en kylväska, sätter sig vid trottoaren och säljer maten till förbipasserande. Andra säljer marijuana. Somliga sitter i trappor och spelar trummor och röker det sistnämnda. Några dansar. Oväntat många går planlöst runt och skriker. Valparaiso är en härlig röra och färgglatt kaos. Träningslägret fortsatte med att vi såg klart gårdagens film och somnade lagom när den var slut.

Det finns många trappor i Valparaiso. Säkert ännu fler bröder. Detta är min.
Det finns många trappor i Valparaiso. Säkert ännu fler bröder. Detta är min.

 

Fina och färgglada Valparaiso.
Fina och färgglada Valparaiso.

Tisdagens träningspass startade också i mörker. Brorsan laddade fortfarande för sitt första. Genom att sova sig i form. Jag joggade söderut längs vattnet och genom containerhamnen för att sedan avsluta med mina sprintövningar uppe hos oss på den platta terrassen med utsikt över Valparaisos morgonsol. Frukosten åt vi med samma utsikt och begav oss ut på äventyrets nästa etapp. En bra början med sköna dagar och många skratt. Syskonexperimentet fungerar. Vi är sams. Drar nu till Argentina.

Vino del Mar. Tröskelpass check.
Vino del Mar. Tröskelpass check.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *