Med embryot i karantän i Norge

Så var det äntligen dags. Dags att hämta hem embryot som legat infruset hos Carl Von Linné kliniken i Uppsala sedan i maj. Syskonet, det andra befruktade äggen, blatocysten eller vad vi ska välja att kalla den ville inte vara kvar i min kropp men nu var det dags för den som legat och sovit några månader. Förra fredagen tinades den upp. Ungefär samtidigt som jag tog tåget norrut. Hade såklart bokat det några timmar för tidigt då jag hade ett långpass jag gärna ville genomföra i nya miljöer.

Googlade sevärdheter på lagom löpavstånd tur och retur för ett tretimmarspass. Lotten föll på Carl Von Linnés Hammarby vilket jag snabbt insåg var väldigt lämpligt just för dagen. Denna strålande soliga höstdag. Turen tog mig längs Fyrisån via Danmark, ja ni läste rätt, till detta Hammarby som är en av Sveriges mest stilrikt bevarade 1700-talsgårdar. Detta var Linnés sommarhem för familjen där han också bedrev en del undervisning. Mannen som även gett namn åt kliniken där vi får hjälp.

Tre nordiska länder på en dag.
Det visade sig dessutom till min förvåning vara öppet. Dock var jag lite tidig men fick gå in och titta på en konstutställning i en av byggnaderna vilket kryddade dagens långpass.

En kort stund innan den utsatta tiden kom jag till kliniken och hann med en raggardusch på toan och att äta min medhavda lunch i väntrummet. Fick strax mitt eget lilla rum och bytte om till morgonrock och långstrumpor enligt rutinen. Nu kanske ni undrar varför Björn inte var med men han behövde av förklarliga skäl bara vara med gången innan när vi skulle befrukta ägg. Läkaren berättade att upptiningen hade gått bra. Från att cellkärnorna, om jag minns rätt, hade sett ut som russin i mikroskopet hade de antagit normal form och embryot var redo att återföras.

Det är inte alla som får möjlighet att se det som ska bli ett barn redan i detta tidiga stadie. Embryot sugs sedan upp i en tunn kateter och förs in i livmodern där den förhoppningsvis ska vilja fästa och bli ett foster.

Efter det korta ingreppet blev det brått. Ingen rast och ro. Maxat som vanligt. Snabbt ned på stan för att köpa gulkroppshormon på recept som man ska tillföra kroppen de närmsta veckorna för att skapa en miljö embryot vill bo in sig i. Skulle även köpa en present vilken jag fann snabbt men en expedit såg min jagade blick då jag for mellan och genom våningsplanen för att hitta en kassa utan kö. Hon förbarmade sig över mig, fixade en kassa, slog in paketet och visade mig närmsta vägen ut och riktningen mot centralstationen. Där var det inte trivialt att hitta bussen mot Enköping men några vänliga själar hjälpte mig och jag hann med utan någon som helst marginal. Puh.

I Örebro blev jag hämtad av Björn och vår färd gick vidare mot den norska gränsen för att besöka min vän Anna. Vid passeringen stod det poliser. Vi visste att man ska vara i karantän 10 dagar men att den kan ske hemma hos de personer man besöker och att man inte på något sätt får ge sig ut i det norska samhället. Men att vistas i naturen skulle gå bra. Polisen frågade om intyg på var vi skulle. Något sådant hade vi inte men han fick numret till Anna. Det roliga är nu att det var hon som fick berätta för killen hur reglerna fungerar vilka han sedan dubbelkollade med en kollega. Puh. Vi blev genomsläppta utan, enligt honom, någon rapport som skrevs, och med instruktionen att inte gå ut på lokal och dansa i Oslo. Och skulle vi göra något utanför lagen och restriktionerna var det han som skulle komma och hängas.

Nu hade vi inte någon ambition att äventyra varken hans liv eller de smittskyddsregler som råder. Båda delarna har vi full respekt för. Vi skulle bara vara med Annas familj och det enda som skulle ske utanför deras hus var en och annan löp- och cykeltur.

Så blev det också. En kylig och regnig hösthelg. Några löprundor. Lite cykel. Även om jag under det senare kastade in handduken och drog hem medan Björn körde de läskiga backarna nedför själv. Mys och lek med Annas familj. Det är en fröjd att besöka dem i Sörkedalen. Och dansa i Oslo. Det är inget vi gör nuförtiden ändå. Men jag ser fram emot att få fika i den mysiga lanthandeln såsom vi brukar nästa gång vi kommer dit.

Denna vecka har vi räknat varje dag som embryot är kvar i min mage. 18 dagar efter återföringen ska vi ta graviditetstest som vi hoppas blir positivt. Håll tummarna för oss. Imorgon åker vi till Isaberg för att cykla. Det är lite läskigt faktiskt. För det var på den toaletten som fostret blev kvar vid mitt förra missfall. Ska försöka att inte tänka på det och ha en skön helg.

En skön helg önskar jag även er. Och har ni inget för er skulle jag bli fantastiskt glad om ni vill ge er ut och figurlöpa för Världens barn. Aktiviteten och insamlingen pågår fram till och med söndag och går ut på att man löper/cyklar/går/joggar en figur och sedan swishar ett bidrag till min bössa. Det finns oerhört många barn ute i världen som behöver vår hjälp. Bara det faktum att ett av fem barn inte får eller kan gå till skolan av olika skäl är en anledning om någon till att stötta detta projekt. All info och länk till bössan finns här: http://loparaventyret.se/figurlopning-for-varldens-barn/
PS Det är inte för att ge er prestationsångest jag delar med mig av denna bild. Men jag är själv otroligt imponerad över Henrik Göhls figurlöpning tidigare i veckan. Världsklass. Verkligen. Se den som inspiration och ge er ut på en egen tur där ni låter fantasin leda er.

3 tankar om “Med embryot i karantän i Norge

  1. Anna says:

    Åååh, kan du inte vila dessa 18 dagar. Stressa inte kroppen onödigt. Vill så gärna att det ska gå bra för Er. Kram och förlåt mina pekpinnar..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *