Löparäventyr i Norberg

Att utforska platser i Sverige genom att springa lopp är ett bra tips till alla löpare. Speciellt under sommaren. 13 timmar på Bråvallafestivalen med kända och för mig innan dagen okända akter var en bra uppladdning. LP, Gabrielle, Bob Hund, Passenger, Tjuvjakt och en magisk avslutning med Laleh. Festivalmat intogs i alla dess former. Dagen efter hann jag även med en morgonjogg förbi festivalområdet innan vi lämnade regnet bakom oss och åkte mot Norberg.

Vid Strömsholms slott gjorde vi ett stopp för lunch. Fint slott. Fina omgivningar. Kom fram till Gruvbyns vandrarhem på eftermiddagen. I huset luktade det sommarstuga och på väggen satt en glasslista där TopHat kostade 1,50 kr. Bytte om och gav oss in till centrum. Egentligen hade vi kommit för stafetten dagen efter men det var så trevligt ordnat att man kunde springa lopp även dagen innan på samma bana. 5 eller 10 kilometer. Jag tog 10. Såklart. Nummerlapparna delades ut i en lokal för detta sportiga ändamål. Engelbrektsloppet åks på vintern och är ett stort evenemang. Nu verkade vi bli lite färre. Uppjoggen blev trevlig längs gamla röda hus. Båda loppen drog iväg samtidigt men numret på våra bröst skilde oss åt. En trevlig bana som inte var helt trivial. Asfalt, grus, stig och gräs. Efter varvningen hade jag plockat löpare och låg på andra plats och var inte särskilt trött. Kom i mål 15 sekunder efter ettan på tiden 38:45 vilket inte var särskilt långt ifrån mitt pers på bana. En tid som även hade varit något bättre om en kille inte hade stört mig hela loppet. Han lade sig framför. Jag sprang om. Han gasade. Lade sig framför. Jag sprang om. Sådär höll det på trots att jag frågade om han inte kunde lägga av och hålla sig på sin kant. Whatever. Dessutom fick jag 500 kr på konditori i vinst.

Den planerade grillningen uteblev på grund av blåsten så vi stekte hamburgare i stekpannan istället. I köket som påminde om svunna tider och där något läskigt såg ut att krypa ut ur ventilationsluckan gjorde vi en helkväll. Pratade gamla minnen och laddade inför morgondagen. Vi har haft mycket kul i tjalvefamiljen och var glada att vara ute på äventyr igen. Efter midnatt kröp jag ned i sängen i mitt lilla rum som saknade fönster. Men här behövde man inte vara orolig. I en låda vid fönstret i rummet bredvid fanns en repstege att kasta ned om det skulle börja brinna. Mer orolig kunde man vara för återväxten i Norbergs kommun då jag fick 21 kr från kassörskan när vi hämtade sallad på Coop med en gratiskupong.

Frukost i sommarstugeköket.

Stafetten skulle inte börja förrän 12:00 så vi hann packa en utflyktspåse med kaffe och gå ned till sjön för att chilla en stund efter frukosten. Där löste vi korsord och laddade på bästa sätt. På plats vid startområdet sonderade vi startfältet och bedömde lekmannamässigt styrkan i uppställningarna hos de andra lagen. Engelbrektsstafetten är ett lopp med gamla anor och har för många år sedan vunnits av Tjalve. Loppet som med sträckor på 5×5 km har ett banrekord nedåt 1:16h. Do the math. Med andra ord hade vi inte några större förväntningar än att göra personliga bra insatser. Men ändå. Man ska ha mål. Vi siktade på tredje pallplatsen efter att ha analyserat lagnamnen och konstaterat att det såg sämre ut än tidigare år.

Klart för start. Jag hade andra sträckan och värmde upp i samband med att jag hejade iväg vår första löpare. Vid 600 meter låg han trea och hade kvar den positionen till det var dags för mig att ta över. Det var varmt men tacksamt blåsigt och motvinden låg på sträckor i skogen så den blev inte något problem. Med en kilometer kvar sprang jag om en kille och vi låg då tvåa. Hurra. Det blev en spännande nedjogg. En lång sådan. Jag sprang varvet baklänges två gånger samtidigt som jag hejade på vårt lag och de halvmarathonlöpare som svettades ute på banan. Till slut sprang vi in som tredje lag efter att ha varit nere som fyra och vänt. Vilken grej. Vi var jätteglada och alla hade gjort fina tider. Bättre än vi hade estimerat dagen innan. Som pris fick vi en låda med mat och godis. Numera gillar vi Norberg och stafetter ännu mer.

Sedan fick vi tillfälle att utnyttja min vinst från loppet dagen innan genom att äta lunch på Elsa Anderssons konditori. Ett anrikt sådant. Startades 1916 men brann ned till grunden genom en mordbrand 2015. Fast numera återuppbyggt i samma stil och enligt uppgift med samma goda bakverk som innan. Dessutom har det fått en utmärkelse av Gastronomiska Akademien genom Jan-Öjvind Svan, precis, han som ledde tiotusenkronorsfrågan i SVT på 80-talet, för vidmakthållande med stor charm av svensk konditoritradition. Den goda salladen åt vi på gräset utanför kommunhuset. Glada över dagen trots att vi inte hade sett Sveriges finaste polishus som enligt banbeskrivningen skulle finnas där.

En fin pall. Tunt med tjejer.
Lunch framför kommunhuset där delar av sträckningen gick.

Solen sken och vi tog oss tid för ytterligare ett stopp på vår roadtrip hemåt. Lotten föll på Köping där det visade sig vara fullt ös på torget. En scen spelades in av Tårtgeneralen med Mikael Persbrandt i huvudrollen. Filip och Fredrik var där och regisserade filmatiseringen av deras första bok som handlar om Köping vilken 1984 hade fått sin utmärkelse som Sveriges tråkigaste stad och genom karaktären Hasse P hämtade upp detta genom att slå rekord med en stor smörgåstårta. Vi kollade in filminspelningen en stund och köpte sedan glass på Närmare livs. Var Närmsta livs eller Nära livs låg framgick inte. Eller Lite längre bort livs. Konstaterade även att vi hade sett turistinformationen vid filminspelningen. Turistinformationen som var en av de tio bästa sevärdheterna i Köping enligt rankningen på internet.

Eftersom vi hade bestämt att detta skulle bli en helhelg gick vi ut i vår fina stad Norrköping och firade på kvällen. Mat på Pappa Grappas terrass som efterföljdes av lite häng på The Lamps innergård. För hur fint och spännande det nu är på andra ställen i Sverige så gillar vi hemma. Vårt fina, fina Norrköping.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *