Ladda om med sköna rundor och kultur

Jag hade inte tänkt springa Lidingöloppet. Kändes inte som ett alternativ efter VM 100 km två veckor innan. Men det gick så bra på träningen i måndags och tisdags. Jag var snabb och att putsa sitt personbästa ute på Lidingö var lockande. Sannolikheten att det skulle lyckas var inte stor. Men chansen fanns. Och den ville jag inte missa. Hur som helst skulle det bli kul att vara med för det är ett lopp jag verkligen gillar. Startplats löste sig och jag såg fram emot igår.

Slutet på veckan blev lugn och utan löpning. Mycket vila förutom ett pass vattenlöpning och en cykeltur fram och tillbaka till Linköping för att gå på en nätverksmässa. Jag hade tänkt springa lite i fredags men jag var på jobb i Nyköping och det tog längre tid än jag trodde att reka en aktivitet jag skulle ha för ett företag. Mycket beroende på at det var så fint nere vid ån, jag gick fel och dessutom stötte på en man som firade sin födelsedag med en kompis. De bjöd mig på öl, men jag var inte så sugen eftersom klockan var halv tolv. De berättade att någon byggt hus ovanför promenaden längs ån och att det var därför som räcket var stagat med spännband. De visade sin förstärkare de hade på en vagn och dessutom dess kvitto. Sedan visade de mig även hur jag skulle ta mig förbi stängslet kommunen satt upp runt platsen.

Kroppen kändes pigg och jag var sugen på att springa. Tänk om det skulle gå. Jag har sprungit på 2h och 12 min och det hade varit roligt att komma ned på 2h och 10 min vilket innebär en kilometertid på 4:20 min. Himla fort i mina mått mätt. Men jag förstod att loppet kunde gå precis hur som helst.

Laddad inför löpning och efterföljande kultur. Dagens två utmaningar.
Laddad inför löpning och efterföljande kultur. Dagens två utmaningar.

Igår åkte vi tidigt till Stockholm för att undvika köerna och det resulterade i att vi hann heja på de som sprang 15 km vilket var kul. Det gav mig också mycket tid att prata med folk jag känner och som man bara träffar i dessa sammanhang. Himlen sprack upp och solen började värma. Det skulle bli en fin dag i skogen. Hur mycket tid man än har på Lidingövallen går man alltid för sent. Vi följde strömmen av löpare till starten och jag hade inte många minuter till det var dags att springa och uppvärmningen blev endast en kilometer på gräsfältet förutom den två kilometer långa promenaden. Antingen skulle det bli tävling eller ett bra träningspass var det sista jag tänkte innan vi skulle ge oss iväg. Men jag började med att tävla. Trots att man står i främsta startled blir det trångt direkt när man ska ta sig över grästuvor och genom vattenpölar. Det är ruskigt många som springer och en härlig syn när man ser ormen av löpare ta sig fram över gärdena när vägen smalnar av.

Jag gör en 30 km lång historia kort. Det gick snabbt i början och vid 8 km då man springer förbi Lidingövallen och grymt mycket folk som hejar höll jag min tidsplan. Att det hjälper att höra sitt namn ropas blev återigen påtagligt. Det ger massor av energi. Dock räckte den inte denna dag och trots gelen jag tryckte i mig fick jag kämpa för att hålla tempot som vd 15 km hade sjunkit till en måltid på 2:15. Medaljtiden för herrar. Men det fanns inte så mycket mer att ge så jag slutade tävla. Men jag skulle aldrig bryta ett lopp om jag inte är skadad så jag bestämde mig för att ta mig in på en ok tid efter omständigheterna. Jag blev omsprungen av många jag känner och fick massor av peppande ord och i mål kom jag på 2h och 26 min. I efterhand ganska väntat som sagt. Men jag hade i alla fall försökt. Var dock inte alls ledsen för detta, och inte heller trött.

Ingen rast och ingen ro. Snabbt iväg till Lidingövallen för en dusch, och sedan bussen till Ropsten för att ta tunnelbanan till tåget hem till Norrköping. Dagens viktigaste mål fanns ännu kvar. Kulturnatten i Norrköping. Roligaste kvällen på året. Ingen tid fick gå till spillo, så jag gick inte hem och lämnade väskan, den fick bli med. Började med att ta ett snabbt mål mat på Broadway och sedan gav jag mig ut på den rutt jag hade planerat efter att ha läst programmet med flera hundra programpunkter.

På vägen mot stan såg jag några marschaller nedanför Gamla Bryggeriet. I en skönhetssalong kunde man titta på tavlor av ansikten och vara med i en tävling. Tittade in lite snabbt men pinnade på upp till kvarteret Lyckan och vernissage på en utställning av muséet för glömska.  Olika videoinstallationer projicerades på väggarna och ett projekt där vem som helst kan få ta med sig en fiskebur med kläder tillbaka till Sverige om man ska flyga från Cypern inom den närmsta tiden visades. Temat för alltihopa var huruvida det är funkis att syssla med konst i en tid som denna när många människor är på flykt och behöver hjälp. Sedan ramlade jag in hos Stenarnas vänner. Ett för mig okänt sällskap och jag blev inte övertygad om något medlemskap. De visade sten och man kunde även vinna stenar i ett lotteri. Jag gick vidare till en temporär konstutställning inne på Skandia där även ett band gjorde sig beredda att gå upp på scen men jag gick vidare och in på ett galleri som bland annat hade fotografier från Norrköping. Jag köpte två stycken och fortsatte till Fotografica där en känd fotograf ställde ut sina rockfoton. Det var en imponerande samling spännande bilder på många välkända artister och fotografen gick runt och berättade anekdoter kring mötena med dessa människor.

På Knäppingsborgsgatan stod det boklådor längs hela parken och en man spelade gitarr i antikvariatets skyltfönster. Det var fullt med folk inne på stadens enda riktiga skivaffär, Vaxkupan, och vid Stadstornet spelade ett liveband Blue Hawaii ute på trottoaren. Inne hos Linda på Popsi visades det träsniderier och sedan var jag framme vid Bokkällaren. Ett fantastiskt ställe. Det är som att gå in i en stor lägenhet där rummen är sammanbundna med korridorer och allt detta är fullt med böcker och tidningar. I ett rum satt en tjej och målade av en man. En man som i sitt porträtt även ville blanda in drag från Cornelis Vreeswijk. Jag letade efter en bok av Hemingway då ägaren frågade om jag inte ville vara med i berättartävlingen som skulle börja just då. Varför inte. Jag har ju massor av historier tänkte jag. Jag hade tio minuter på mig och jag berättade om när jag sprang, blev bjuden på vodka, liftade, åt julbord i svettigt underställ hemma hos en familj, sov hemma hos en präst och slutligen åkte slalom i Georgien. Min kombattant var namne med en höljhopparprofil och berättade om en granatattack i Bosnien. Publiken höll upp sina poängskyltar och jag vann. Min motståndare tyckte jag skulle komma förbi hans lokala pub där han enligt uppgift sitter varje dag. Efter detta gick jag Hospitalsgatan tillbaka och in på två gallerier där det var fullt med folk.

Utanför Härlig pasta stod en kille och målade graffitti med en spårvagn som motiv men mitt delmål var S:t Olai kyrka. De bjöd på en konsert med en tjej som sjöng otroligt fint. Det roliga var att man fick ligga i kyrkbänkarna och lyssna samtidigt som kyrkans tak belystes med olika färger. En lugn och skön stund. Kvällen fortsatte ned längs Drottninggatan och in på Renströmmen. Där var det körmarathon. Såg sista numret från en silverglittrande showkör och lyssnade sedan på finstämda toner då Norrköpings Vokalensemble sjöng tonsatta delar av Shakespeares verk. På Tyska torget fanns det också graffitti som hade målats tidigare på kvällen och i Hedvigs vackra nyrenoverande kyrka blev det stämningsfullt då det var orgelmusik på programmet. Mäktigt.

 

Chillade lite i kyrkan.
Chillade lite i kyrkan.

I Knäppingsborg är det alltid fullt med människor och musik. På en av gårdarna kunde man höra gubbarna i Blå Häst sjunga om att de aldrig har varit i Finspång och i en liten lokal en halvtrappa ned fick man se kortfilmer där ungdomar berättade om sitt Norrköping. Vid Holmentornet hade tyvärr The Old Spares slutat spela. De får knappt själva rum i sin lilla folkabuss som är full av trumset och andra grejer när de spelar där inifrån och sprutar eld från taket. Men något lika bra fanns runt knuten. Bakom Louis De Geer stod ett DJ-bås där det spelades elektronisk musik vilket inte kunde passa bättre i mörkret vid vattenfallet och de gamla fabrikslokalerna. Jag fick en påtaglig känsla av att befinna mig i Berlin. Stämningen var på topp. På vägen upp till Skvallertorget var det många som flanerade denna fina kväll och det var folk inne på alla restauranger. Sista målet för kvällen var Norrköpings kulturhall. Jag hade aldrig hört talas om den innan. Jag hade inte ens hört talas om gatan den ligger på. Vulkangatan skulle ligga över bron bakom polishuset. Där ligger mest bilhallar men i mitten på gatan dök den upp. När man öppnade dörren såg man bara röd belysning och rök. I några av rummen fanns konstinstallationer. En rinnande tillbringare. En plyschinklädd dammsugare. Ett halsbandsförsett bildäck. Ett däck med lila hjulspår på golvet. En lysande slags låda. Tittade in genom en annan dörr och såg några gigantiska mixerbord. Det skulle bli en premiärspelning av bandet Terror of history. Längre in i lokalen fanns några bänkar och stora gröna växter. Massor av folk hade samlats och stämningen var hög. Bandet började spela och det lät inte så hårt som man skulle ha kunnat tro. Det var riktigt bra. Det blev en riktigt bra avslutning på årets kulturnatt. Ett lopp jag klarade väldigt bra och kände mig som vinnare i. Jag älskar min stad. Tack Norrköping.

Ägg är bästa mellanmålet. Färdigförpackat. Lätt att ta med sig. Ägg hjälpte mig genom årets kulturmarathon.
Ägg är bästa mellanmålet. Färdigförpackat. Lätt att ta med sig. Ägg hjälpte mig genom årets kulturmarathon.

Nu gäller det att ladda om. Ladda om med sköna träningspass utan plan. Ladda energi med fler roliga och spännande kulturupplevelser i höst. Idag blev det bio och innan det en runda med racern i solen via Skärblacka och minneslunden.  Idag är det två år sedan vår pappa dog. Saknar dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *