Alternativtävling

Senaste dagarna har jag alternativtävlat lite. I tisdags var det presskonferens inför Trapploppet, Norrköpings kanske ovanligaste löpartävling som jag ordnar tillsammans med Arbetets museum till förmån för Dagoretti runners i Kenya. Den går helt enkelt ut på att ta sig från källaren upp till sjunde våningen. Jag testade, och det tog 90 sekunder. Var med och spring eller gå de 162 trappstegen den 25 november. Info på min hemsida www.loparaventyret.se

Jag är så glad. Jag har fått springa genom ett bibliotek. Jag har dessutom fått springa snabbt genom ett bibliotek. Näst intill höjden av lycka för en bokälskare som jag. Du kan också få springa genom ett bibliotek om du anmäler dig till Trapploppet den 25 nov. Info på min hemsida www.loparaventyret.se.
Jag är så glad. Jag har fått springa genom ett bibliotek. Jag har dessutom fått springa snabbt genom ett bibliotek. Näst intill höjden av lycka för en bokälskare som jag. Du kan också få springa genom ett bibliotek om du deltar i Trapploppet.

Igår var det dags för ett självmordsuppdrag. En tävling i mörkret längs en reflexbana i Vrinneviskogen. Det var kallt, regnigt, lerigt, ruskigt och just väldigt mörkt. Framförallt var det trail och obanad terräng som underlag. En kombination som gjorde detta lopp dömt att misslyckas i redan från början av en sådan som jag som gillar asfalt, långa distanser och sol. Har man dessutom ett VM två veckor framåt i tiden kanske man enligt boken inte ens borde funder på att anmäla sig till en sådan tävling. Men jag har inte läst den boken och ställde mig alltså på startlinjen. Låg trea i 300 meter och sedan såg jag ingen stig men desto fler löpare som passerade mig. Normalt sett brukar man höra på flåset om det är en kille eller tjej som ligger bakom, men de naturlagarna gäller tydligen inte i skogen. Alla lät som tjejer. Efter några kilometer tappade jag räkningen var jag låg i startfältet. Det var dock långt efter att jag hade slutat tävla. Jag hade istället börjat tycka det var rätt mysigt när jag sprang runt själv och tittade efter reflexer och funderade på hur det skulle ha varit att springa runt i filmen Blairwitch project. Mitt egentliga mål i denna tävling var att komma helskinnad tillbaka vilket jag gjorde. Fast när tog det över sjuttio minuter att springa dryga åtta kilometer. Har inte ens räknat ut kilometertiden men hade en mysig stund i skogen. De som vann sprang nästan dubbelt så fort som mig. Imponerande. Pratade med en kille bakom mig när vi var ute och sprang. Vet inte vem han var eller hur han såg ut men denna tävling kändes plötsligt inte extrem. Dagen innan hade han varit ute i ett kärr och sprungit. Utan karta. I mörkret. Med gyttja stundtals upp till midjan. De hade varit ute i två timmar. Sådana saker är konstiga och svåra att förstå.

Pannlampan från Silva lyste upp min väg vilket hjälpte mig att överleva och det var intressant att vara i välbekanta Vrinneviskogen utan att ha en susning om var man befann sig. En spännande natt då man inte behövde vara rädd eftersom spöken och troll inte finns på riktigt.
Pannlampan från Silva lyste upp min väg vilket hjälpte mig att överleva och det var intressant att vara i välbekanta Vrinneviskogen utan att ha en susning om var man befann sig. En spännande natt då man inte behövde vara rädd eftersom spöken och troll inte finns på riktigt.

Nu är jag på väg till Marocko. Nej det var inte planerat men ett erbjudande som inte gick att motstå. På söndag springer jag maran i Tanger. Ett alternativt sätt att lägga upp finjusteringen inför VM på. Men det mentala är viktigt för mig och jag får massor av energi av mina äventyr. Jag har kompromissat med Rune och vi har kommit fram till hur jag ska lägga upp loppet. Fast just nu har jag snor i min ena näsborre. Jag är aldrig sjuk men en vecka i november varje år blir jag alltid lite snuvig. Snoret har tre dagar på sig att snytas ut så det är lugnt. Jag har en flygbiljett till Rabat i Marocko, sen vet jag inget mer. Detta spännande äventyr med lite sol kommer att göra susen för näsan och är för mig bästa uppladdningen inför VM.

Just nu pågår en annan alternativ tävling. Kristina Paltén är inne på sitt andra dygn i försöket att sätta världsrekord i att löpa 48h på löpband. Imorgon vid lunch är hon klar. En galen utmaning och ett alternativt sätt att ladda inför ett fredagsmys. Här kan man se henne springa och senast jag tittade till henne såg hon fortfarande ut som sitt vanliga glada jag. Grym tjej.

Känner man sedan inte för att springa alternativa tävlingar tycker jag att man ska följa med mig till Berlin och springa en vanlig halvmara i slutet på mars. På helt vanlig platt, snabb asfalt tillsammans med andra löpare som jag fyller en buss med. Dock kan vi inte komma ifrån att vi kommer få en fantastisk helg i en spännande och alternativ stad. Info om resan på min hemsida www.loparaventyret.se.

2 tankar om “Alternativtävling

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *