7 timmar och 45 minuter av träning igår

7:45. Det har stått på min dörr ett tag nu. Faktiskt flera år. Åtminstone sedan Spring var hemma hos mig och gjorde ett 24h-reportage. Det var tre år sedan. 7:45. Det är inte ett klockslag. 7:45. Det är tiden jag vill springa 100 km på nästa gång. 7 timmar och 45 minuter. Sedan jag satte upp lappen har jag visserligen persat. Senast förra året. Men inte nått riktigt ända dit. På VM förra året sprang jag 7:51:22. Men visst, det är ju roligare att ta små steg så att man persar fler gånger. Detta år har jag persat på flera andra distanser med råge. Halvmaran med nästan fyra minuter. Resultatet på 1:20:52 från Berlin gör att jag nästan inte vill springa distansen igen. Det kommer ju bli så svårt att slå det. Milen blev nästan en hel minut snabbare. 37:46 på Mantorp park. Personbästat på 5 km ligger numera på 18:40. Perset på maran hänger löst, men jag var i alla fall närmare än jag någonsin varit sedan 2011. Jag är taggad inför nästa säsong.

7:45 var alltså den lapp jag såg när jag 04:17 igår klev ut genom dörren. Det var mörkt. Jag hade pannlampa. Jag gav mig ut på landsvägen med riktning Finspång. Det var det inte särskilt många andra som hade gjort. Efter 9 km i Svärtinge susade en fladdermus förbi. Några tidiga bussar med sömniga resenärer åkte mot Norrköping. Cykelvägen som följer väg 51 bjuder inte på många spännande överraskningar. Efter 29 km var jag framme vid slottet i Finspång. Där klev jag in på ett nätverksmöte. BNI. Ett möte där man fick frukost. Ägg, bacon, mango, färskpressad juice, nybakat bröd och massor av annat. Jag fick köra en kort dragning. Berätta om min livsstil. Om att man kan använda mina strategier från idrotten på alla plan i livet. Sedan sprang jag tillbaka. Strålande sol. Samma väg. Men i ett helt annat perspektiv.

Cyklade till Smedby för ett möte. Cyklade tillbaks in till stan. Landade i soffan på en kompis jobb. Te. Kakor. Frukt. Vidare till nästa träningspass. Styrketräning med Elminas gäng i en lekpark. Medan barnen sprang runt med pannlampor och roade sig körde vi ett intensivt pass där vi tog hjälp av gungor, bänkar, staket, bord och sandlådans kanter. Vad kunde jag mer behöva denna dag. Kanske lite mer träning. Ja faktiskt.

Jag cyklade vidare till Yogayama. Att gå på ett regelrätt yogapass är relativt nytt för mig. Jag kör lite hemma, men om jag gör helt rätt i alla övningar är något oklart. Sedan har jag en syster som är instruktör där jag ibland har fått vara försökskanin. Inte förrän passet började denna kväll insåg jag att det jag bokat in mig på var nivå 3. Avancerat alltså. Jag plockade fram det som de andra hade plockat på sig från hyllorna. Rep. Block. Kudde. Matta. Nej jag kunde inte göra kråkan med kroppen snett balanserad på händerna. Kunde inte gå ned i spagat. Kunde inte stå på händer. Och hur i hela världen lyckades de hålla benet i den där konstiga vinkeln. Men jag kunde stretcha min kropp till min egen gräns. Och det var skönt. Behövligt. 90 minuter gick fort. Avslappningen. Jag ville inte gå hem. Men jag cyklade hem ändå. Läste bok. Somnade som ett barn. 7 timmar och 45 minuters träning denna dag plus två möten och lite kontorande.

7:45. Tar man sig närmare sitt mål på 7:45 om man tränar 7 timmar och 45 minuter om dagen. Sannolikt inte. Men det var kul denna dag. Och jag behöver mer styrka och rörlighet. Faktum är att jag just nu inte är särskilt sugen på att följa en träningsplan. Därför gör jag inte det. Jag har tagit en paus. Jag vill träna det jag har lust med. Jag vill bygga upp styrka och teknik. Under hösten har jag lovat mig själv minst två pass i veckan innehållande löpteknik. Dessutom minst 15 min styrka och rörlighet om dagen. Såklart kommer jag även springa. Många mil.

Detta kommer att ta mig närmare mitt mål. 7:45. När det är fixat får jag sätta upp en ny lapp. Nu undrar jag – vad kommer det stå på den dörr du går ut genom varje dag?