Mediakåt

Första gången jag var med i tidningen var i samband med min födsel. Sedan följde otaliga firarhälsningar i samband med födelsedagar. Första gången jag dock kommer ihåg att jag var med på bild var under fritidshemmens dag på Centralplan i Skärblacka. Jag kommer ihåg ballonger och att det just denna dag var mormors begravning. Varför jag inte var med på den är oklart. Sedan minns jag en blåsig dag på högstadiet. Jag och mina tjejkompisar stod vid cykelställen på Mosstorpsskolan i Skärblacka bland cyklar och trimmade mopeder. Jag vet att jag hade en rätt ful, alldeles för stor, grön jacka. En sådan där i seglarmodell som alla hade i början på nittiotalet. Reportern frågade oss om vi var rädda för utsläppen från det närliggande pappersbruket. Det var vi inte. Vidare fastnade jag på bild i folkdräkt när Orgagillet hade dansuppvisning och när Norrköpings ungdomssymfoniorkester hade konsert. Man kunde se mig, min fiol och kompisarna inför vår storartade turné till Paris.

Det framgår inte vad jag skulle heta och tydligen stavas det med liten bokstav. Men jag vet att pappa tyckte att jag såg ut som en Frida första gången han såg mig.
Det framgår inte vad jag skulle heta och tydligen stavas det med liten bokstav. Men jag vet att pappa tyckte att jag såg ut som en Frida första gången han såg mig.
Äter man mellanmål och pluggar matte i en park i Berlin kan det vara av intresse för Tysklands motsvarighet till Aftonbladet.
Äter man mellanmål och pluggar matte i en park i Berlin kan det vara av intresse för Tysklands motsvarighet till Aftonbladet.

1998 satt jag och mina kompisar på en ombyggd bil utklädda till knarkade bebisar under Qourtegen. Temat på vårt ekipage i bilparaden var Gudrun Schymans besök på Docklands. 2003 var det en stor gospelkonsert i Värmekyrkan. Av någon anledning var jag med i kören, fast det var inte för att jag sjöng bra, utan minns till och med att jag inte vågade klämma i för fullt med risk för att förstöra arrangemanget. 2005 var jag fadder åt en tysk blåsorkester under studentorkesterfestivalen och i min studentoverall stod jag mellan Spiralen och Spiralen. Ni ser, ännu hade jag inte hittat in på sportsidorna. Att följa en klippbok speglar ett liv ganska bra och i augusti 2008 kunde man se ett bevis på mitt korta äktenskap i form av et bröllopsfoto på familjesidorna. Under dessa år sågs jag även på diverse vimmelbilder från Norrköpings nattliv. Ja det var där jag mest sprang på den tiden. På krogen.

Den 23 oktober 2006 gjorde jag mitt första avtryck på sportsidorna i NT. Jag sprang Höstmilen och kom på 16:e plats. Det var inför den tävlingen jag månaden innan provade min första mil. På våren efter står det att jag bara sprungit ett halvår och redan klarar av att springa tre mil utan bekymmer. Artikeln handlar om det nödvändiga långpasset och vi i Tjalve hade fått besök av tidningen på ett av våra söndagspass.

Sedan har det rullat på. Jag sitter och bläddrar bland alla urklipp och kan läsa om när Tjalve skulle till Malis. Den interna kampen inför Kraftloppsmaran i Finspång som inte blev någon kamp eftersom Linnea kastade in handduken och Micke bröt revbenet när han åkte skottkärra på en kräftskiva. Efter maran på Åland 2012 lyder rubriken att jag inte kunde springa mig trött. Faktum är att det var omöjligt eftersom banans underlag bestod av glansis. Jag läser om pers i Dresden, löpning mellan Wien och Budapest och löparläger i Kenya och en plats i EM som sket sig på grund av en stressfraktur. Detta blandas med framgångar i lokala lopp och ett personporträtt i Runners World med fokus på ultraboomen. I den tidningen har jag även beskrivits som ett frustande lokomotiv när jag råkade ligga bakom Gysing under Berlin halvmarathon.  Jag har suttit i NT:s sommarstol, den stol som även Usain Bolt har suttit i och hösten 2011 var jag med i sportpanelen i samma tidning. Jag som inte kan något direkt om allmän sport men tackade jag och ringde direkt pappa och gjorde honom beredd på att jag skulle behöva hjälp om vad jag tyckte i olika sakfrågor. Det gick bra och jag fick till mina svar med denna konsultation och min egen kunskap som bland annat grundade sig på en halvtaskig innebandykarriär och utslagna framtänder på en speedwaybana när jag var 8 år. Bättre klarade jag av att ge sommartips till NT:s läsare. Både jag och Tjalve har också varit med i tidningen i Berlin flera gånger och när man springer lopp i Sydafrika, Malaysia, Polen och på Mallorca gör man avtryck även där.

Denna vecka hände något som jag inte trodde skulle hända. I alla fall inte än. Jag är med i senaste numret av Hemmets Journal. En intressant tidning som jag tagit mig tid att bläddra i.
Denna vecka hände något som jag inte trodde skulle hända. I alla fall inte än. Jag är med i senaste numret av Hemmets Journal. En intressant tidning som jag tagit mig tid att bläddra i.

På de första sidorna handlar det om en gubbe som är kompis med påven. I artikeln efter min följer några sidor om de gamla stjärnorna i Rederiet. Man kan läsa om vad Joker gör idag och att Micki blev gayfavorit när han levererade svensk tv-historias första homokyss. Inte dåligt att man får florera i en tidskrift vägg i vägg med denna kultserie. På sidan 21 händer det grejer. Årets busschaufför ska utses och det är fem heta kandidater från hela Sverige som gör upp om den åtråvärda titeln. På sidan 27 kan man tävla om att vinna en, enligt tidningen, helt oanvänd tehuva med handtryckt hyacintmönster. På sidan efter läser jag vidare om en riktigt cool tant, Majbritt 93 år, som börjat träna på gym. Tyvärr kommer man in i mitten av novellen Förlåt mig men får å andra sidan en bra beskrivning på hur man stickar en tröja på sidorna innan. Men jag gillar recepten, boktipsen och korsorden som skulle jag lösa om jag hade tid. Har man sedan sömnproblem, muffinsmage, mansbröst, ledbesvär, fotsvamp eller tunt hår finns det goda råd om hur man kan bli hjälpt. Novellen Hjärtats tvivel har man tyvärr också missat början på men tips om Dubai och hur man sköter sin hund kan man ha nytta av. Bamses sida bjuder på nostalgi och fångar mitt intresse, fast inte bilderna på gulliga husdjur. Sammanfattningsvis. Jag är inte där än.

Men all publicitet är bra publicitet och jag är still going strong trots visiten i Hemmets Journal och denna vecka kommer jag lägga 18 mil bakom mig med hjälp av lördagens ultratävling mellan Gränna och Tranås. Jag är glad att det jag gör intresserar tidningarna och tänker varje gång att det är bra för den fantastiska sporten löpning, det är bra för min älskade klubb Tjalve och det är bra för mig själv och mitt Löparäventyr. Framförallt blir jag glad om jag kan inspirera andra genom min löpning och det liv jag lever.

Även om jag mest dyker upp på sportsidorna är bilden när Nina och jag gick på spökvandring med kidsen och den när jag far runt som ett skållat troll på kulturnatten i lördags bevis på att jag har många andra intressen än sport. På måndag är jag inbokad för fotoshooting till ett i min värld annorlunda tidningsomslag. Då kanske min coolhetsfaktor höjs någon nivå igen.

Super-Frida, Power-Frau, Bragd-Frida, Frida-En kvinna med kraft. Det får en utomstående betraktare avgöra men jag gillar epiteten. Löparäventyret fortsätter och här på bloggen som är mitt eget lilla forum kan man alltid följa det och jag är glad att jag har möjlighet att få leva mitt drömliv.
Super-Frida, Power-Frau, Bragd-Frida, Frida-En kvinna med kraft. Det får en utomstående betraktare avgöra men jag gillar epiteten. Löparäventyret fortsätter och här på bloggen som är mitt eget lilla forum kan man alltid följa det och jag är glad att jag har möjlighet att få leva mitt drömliv.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *